Idag tog jag mig en närmare titt på mina gympadojjor och det var inte alls roligt. Skulle verkligen behöva ett par nya, helst två, ett för inom- och ett för utomhusbruk. Men nu är det ju så att jag knappt ens har råd med en sko. Jag förstår att jag får ont i fötterna, att jogga och gå i dessa är ju i princip som att gå barfota.

Ni ser skillnad på den högra och vänstra sidan på skon va? Har ju nästan helt joggat bort själva sulan. Nu börjar jag drömma om ett par nya skor som känns som bomull. Som gör att mina fötter inte smärtar och som kanske kan hjälpa mig att springa ännu längre. Jag måste försöka spara pengar nu så att jag kan köpa ett par riktigt sköna skor för det här funkar ju inte!

Jag kikar runt på gymmet och tycker att alla andra ser så fräscha å fina ut. Jag däremot känner mig som en stor klump, klädd i svart. Känner mig som någon som försöker dölja min kropp i bylsiga brallor och t-shirts men så vill inte jag vara. Jag vill ju att folk ska se att jag är stark, att jag orkar. Kläder är ett sätt att visa det tycker jag. Så nu drömmer jag även om en helt ny garderob med tighta träningsbyxor och toppar i olika färger samt en ny stadig och bra sport-bh som inte förvandlar bysten till en uniboob. Jag har nämligen inte bara ett bröst, utan två!

Sånt här funderar jag över när jag gymmar. Nåt måste man ju fokusera på medan minuterna går.

Jag måste säga att jag märker stora skillnader på konditionen nu. Nu kan jag ju jogga i 17 minuter utan att ens vara andfådd när jag är färdig. Det känns riktigt härligt och jag älskar när svetten börjar droppa från pannan. Det blir så tydligt då, jag tänker mig liksom att det är själva fettet som värmts upp och rinner ut ur kroppen. Det är liksom något man kan "ta" på.

Förresten så mätte jag mig idag, flera gånger för att se om det verkligen kunde stämma. Den 14e februari mätte jag mig runt magen straxt ovanför naveln och då visade måttbandet (Håll i er nu) 107 cm. I morse mätte jag igen och nu var det helt plötsligt 5 centimeters skillnad, alltså 102 cm. Jag tänkte att det kan ju absolut inte stämma så därför kontrollmätte jag mig en gång till efter gymmet och då visade måttbandet 104 cm. Hur faan ska man veta egentligen? Personligen så är jag van att gå och hålla in magen men det fungerar ju inte när man ska mäta så därför försöker jag verkligen att slappna av. Hur ska man liksom veta då? Jag kanske drar in magen en aning utan att jag vet om det... Nåja hur som helst så visade måttbandet inte längre 107 cm så hur jag än gör så tror jag att det möjligtvis försvunnit ett par cm från midjan. Fler ska det bli! Jag vill under 100-strecket först och främst.

Hur går det för dig? Tränar du nåt?