Herrejistanes, bara för att späda på den här "olle"-grejen så kör jag ett inlägg till. Har liksom varken tid eller lust att blogga längre. Får man inte ha sina åsikter och tankar ifred längre? Alltid är det någon som har något att kommentera känns det som...

När jag startade min blogg så var den helig för mig. Den var en plats där jag kunde uttrycka mig fritt, tycka och tänka som jag ville utan att behöva slåss för mina åsikter mot någon. Det är skönt att få skriva ner sina åsikter utan att behöva argumentera om varför man tycker eller tänker på ett speciellt vis. Jag börjar förstå nu varför människor skriver dagbok (i fysisk form med papper och penna). Där finns ingen som motargumenterar, blir upprörd eller arg. Där finns ingen som talar om för dig att saker du tycker är rätt eller fel. Där finns ingen som kan trampa dig på fötterna och säga att du är ful och dum i huvudet. Där finns ingen förutom dig själv och dina tankar.

Bloggen har funnits några år nu och besökarna blir fler och fler. Fler och fler människor som känner mig och inte känner mig har alltså möjligheten att läsa mina blogginlägg. Jag är fullt medveten om det. De kan ta del av privata och icke privata saker, tankar och tyckanden. Det får de gärna också göra för jag skriver inget här i bloggen som jag inte står för. DÄREMOT så är det inte säkert att jag vill diskutera och argumentera allt hela tiden. Ibland vill jag bara skriva ner mina tankar för att det ska bli tyst i huvudet. För att jag ska slippa gå runt och tänka. Då ligger bloggen nära till hands. Men nu, den senaste tiden så har jag insett att man inte får vara ifred. Så fort jag skrivit om Arbetsförmedlingen exempelvis så är det någon från just Arbetsförmedlingen som skriver en kommentar om att de preumererar på inlägg som handlar om dem osv. Det är andra personer som inte ens vet vem jag är som så givmilt ger sin syn på olika saker i olika frågor och kommenterar mina blogginlägg. Jag har inte bett om det. Är det så med allt? Ska jag behöva vakta min tunga och mina fingrar varje gång jag vill blogga om något? Då kommer det inte bli speciellt bra inlägg...

Ni kanske inte ens förstår dilemmat här och det behöver ni inte heller för det här inlägget behöver ni inte ens bry er om att kommentera. Försöker bara förklara min syn på det hela. Men det kanske är så här det blivit nu? Att vi inte får ha våra åsikter ifred, att allt måste argumenteras och brytas ner till minsta detalj så att vänner och familj och utomjordingar har något att prata med en om när vi ses? Varför tycker du si? Så? Skrev det? Hoppade över den detaljen? Sket i ren fakta? Ljög? osv...

Det känns mer som en press att skriva i den här bloggen nu. Jag får liksom inte vara fri. Får inte tycka att vården är skitkass och arbetstiderna suger. Lönen på sommarjobbet är alldeles för låg och frukten som man köper i mataffären håller inte längre samma standard som för några år sedan. Jag får inte skriva om mig själv och sådant som jag tycker är jobbigt, Arbetsförmedlingen till exempel och jag ska helst bara vara tyst och nöjd. Ska skriva att allt är roligt och bra och att jag är sjukt nöjd med hur mitt liv har blivit. Hur kul skulle det bli? Vem vill läsa sånt lullull? Man måste få skriva om de saker som engagerar en. Jag kan ju bara skriva utifrån mig själv och mina erfarenheter utan att någon ska komma och säga att det är fult och fel.

Nu vill jag bara meddela alla människor (kanske speciellt dig "Olle") om att jag har ett sommarjobb, jag har faktiskt två. Jag både städar och arbetar som personlig assistent. Det är faktiskt ingenting som jag är speciellt nöjd över men jag måste ha något att göra och jag måste tjäna pengar. Jag måste tjäna pengar för att kunna förverkliga några andra drömmar jag har. Om det här är enda sättet att göra det på så får det vara så. Jag måste framåt nu, orkar inte stå still och trampa på samma lilla plätt längre. Jag vill utvecklas och även om de här jobben kanske inte är sådana jobb där min kompetens inom andra områden ökar så har jag i alla fall något att pyssla med. Jag känner mig behövd och det är en bra sak. Dessutom ger de här jobben mig helt nya kontakter som kanske kan hjälpa mig i den riktning som jag så gärna vill in i.

Det ser ljusare ut nu.

Kanske ska skaffa mig en fysisk dagbok istället? 

 

Annica

30 juni 2012 00:53

Jooorå, vännen! Du får tycka precis som du vill och du får skriva det också. Men väljer du att göra det i bloggform - i ett offentligt forum, "for all the world to see" - får du tyvärr räkna med att folk ifrågasätter och argumenterar. Men! Du kan stolt välja att ignorera detta. Deras åsikter står för dem och dina åsikter är just dina. Det är ju den här typen av diskussioner som för "allt" framåt. Som får folk att tänka till. Det är ju därför de kommenterar, för att du berört något hos dem. Vare sig de håller med eller inte. Det vore väl värre om du inte fick några reaktioner alls? Om du inte rörde vid någon sträng längst därinne hos någon över huvud taget? Må inte dåligt för att folk inte alla gånger håller med: känn dig stolt över att du faktiskt fått någon att lyfta på arschlet, knakat med fingrarna, och faktiskt lagt tid på att knappa in sina kommentarer. Oavsett om de håller med eller inte. Kram!!!

madeleine karlsson

1 juli 2012 17:01

Jag är fullt medveten om det, att alla kan läsa det jag skriver men ibland så bara orkar jag inte hålla på å förklara mig. Tycker jag en sak så gör jag liksom det. :)

Precis, någon har faktiskt orkat bli irriterad över min blogg och nu dessutom besökt den igen för att klaga. Hahaha så nåt intressant måste mina inlägg ändå ge, annars går man väl inte tillbaka? Det är trots allt valfritt att läsa...

Kram på dig!

 

Olle

1 juli 2012 01:47

Men varför i hela helvete ha en blogg och dessutom öppen?

Jävla smartvarning på denna blogg...

madeleine karlsson

1 juli 2012 17:02

Japp, så jävla smart att du orkar besöka den OCH kommentera igen. Hej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...