Herrejistanes, bara för att späda på den här "olle"-grejen så kör jag ett inlägg till. Har liksom varken tid eller lust att blogga längre. Får man inte ha sina åsikter och tankar ifred längre? Alltid är det någon som har något att kommentera känns det som...

När jag startade min blogg så var den helig för mig. Den var en plats där jag kunde uttrycka mig fritt, tycka och tänka som jag ville utan att behöva slåss för mina åsikter mot någon. Det är skönt att få skriva ner sina åsikter utan att behöva argumentera om varför man tycker eller tänker på ett speciellt vis. Jag börjar förstå nu varför människor skriver dagbok (i fysisk form med papper och penna). Där finns ingen som motargumenterar, blir upprörd eller arg. Där finns ingen som talar om för dig att saker du tycker är rätt eller fel. Där finns ingen som kan trampa dig på fötterna och säga att du är ful och dum i huvudet. Där finns ingen förutom dig själv och dina tankar.

Bloggen har funnits några år nu och besökarna blir fler och fler. Fler och fler människor som känner mig och inte känner mig har alltså möjligheten att läsa mina blogginlägg. Jag är fullt medveten om det. De kan ta del av privata och icke privata saker, tankar och tyckanden. Det får de gärna också göra för jag skriver inget här i bloggen som jag inte står för. DÄREMOT så är det inte säkert att jag vill diskutera och argumentera allt hela tiden. Ibland vill jag bara skriva ner mina tankar för att det ska bli tyst i huvudet. För att jag ska slippa gå runt och tänka. Då ligger bloggen nära till hands. Men nu, den senaste tiden så har jag insett att man inte får vara ifred. Så fort jag skrivit om Arbetsförmedlingen exempelvis så är det någon från just Arbetsförmedlingen som skriver en kommentar om att de preumererar på inlägg som handlar om dem osv. Det är andra personer som inte ens vet vem jag är som så givmilt ger sin syn på olika saker i olika frågor och kommenterar mina blogginlägg. Jag har inte bett om det. Är det så med allt? Ska jag behöva vakta min tunga och mina fingrar varje gång jag vill blogga om något? Då kommer det inte bli speciellt bra inlägg...

Ni kanske inte ens förstår dilemmat här och det behöver ni inte heller för det här inlägget behöver ni inte ens bry er om att kommentera. Försöker bara förklara min syn på det hela. Men det kanske är så här det blivit nu? Att vi inte får ha våra åsikter ifred, att allt måste argumenteras och brytas ner till minsta detalj så att vänner och familj och utomjordingar har något att prata med en om när vi ses? Varför tycker du si? Så? Skrev det? Hoppade över den detaljen? Sket i ren fakta? Ljög? osv...

Det känns mer som en press att skriva i den här bloggen nu. Jag får liksom inte vara fri. Får inte tycka att vården är skitkass och arbetstiderna suger. Lönen på sommarjobbet är alldeles för låg och frukten som man köper i mataffären håller inte längre samma standard som för några år sedan. Jag får inte skriva om mig själv och sådant som jag tycker är jobbigt, Arbetsförmedlingen till exempel och jag ska helst bara vara tyst och nöjd. Ska skriva att allt är roligt och bra och att jag är sjukt nöjd med hur mitt liv har blivit. Hur kul skulle det bli? Vem vill läsa sånt lullull? Man måste få skriva om de saker som engagerar en. Jag kan ju bara skriva utifrån mig själv och mina erfarenheter utan att någon ska komma och säga att det är fult och fel.

Nu vill jag bara meddela alla människor (kanske speciellt dig "Olle") om att jag har ett sommarjobb, jag har faktiskt två. Jag både städar och arbetar som personlig assistent. Det är faktiskt ingenting som jag är speciellt nöjd över men jag måste ha något att göra och jag måste tjäna pengar. Jag måste tjäna pengar för att kunna förverkliga några andra drömmar jag har. Om det här är enda sättet att göra det på så får det vara så. Jag måste framåt nu, orkar inte stå still och trampa på samma lilla plätt längre. Jag vill utvecklas och även om de här jobben kanske inte är sådana jobb där min kompetens inom andra områden ökar så har jag i alla fall något att pyssla med. Jag känner mig behövd och det är en bra sak. Dessutom ger de här jobben mig helt nya kontakter som kanske kan hjälpa mig i den riktning som jag så gärna vill in i.

Det ser ljusare ut nu.

Kanske ska skaffa mig en fysisk dagbok istället? 

Jag tycker det är väldigt intressant när människor som inte ens känner mig, vet vad jag gått igenom i mitt liv eller för den delen inte följt mig i bloggen under alla dessa år gör uttalanden om vissa blogginlägg.

"Olle" skrev en kommentar till inlägget under (Ja, ni kan läsa själva) att jag skulle ta ett jobb och inte tro att jag skulle kunna få ett jobb i den här kommunen, att jag i princip var helt dum i huvudet och bara klagade utan att göra något åt saken. Nu är det så här "Olle" att jag faktiskt har drömmar och mål som jag vill förverkliga. Det arbetar jag på nu! Det verkar dock inte som att du har det. Det är ju i och för sig skitbra om du är nöjd och glad över ditt arbete och din livssituation (även om du kanske lät en aning bitter). Men det behöver inte betyda att alla människor är som du förstår du!

Jag har inte ens uttalat mig om att jag tror att jag ska få ett jobb i Enköping som Informatör. Jag är inte helt dum i huvudet, det finns inte ens sådana jobb att söka i den här staden så därför söker jag naturligtvis jobb i Västerås, Stockholm, Eskilstuna och Uppsala. Du vet, Enköping är sveriges närmaste stad så pendling bör inte vara något problem. Jag var fullt medveten om det när jag flyttade hit för två år sedan.

Det är synd om dig om du tycker att det är fel att vilja bort från något man inte längre vill göra för att testa på något nytt. För det är nämligen det jag vill göra. Jag vill bort från vården och istället arbeta med text i någon form. Jag vill vara med och förbättra samhället genom att få fram bättre texter inom exempelvis kommunen.

För att kunna ta mig bort från vården, jag tar det här väldigt pedagogiskt nu så att du förstår, så började jag studera på högskolan, Mälardalens högskola i Eskilstuna för att vara exakt. Jag har nu en treårig utbildning inom Textdesign/Informationsdesign. Naturligtvis söker jag därför sådana jobb nu när jag har min examen i ämnet. Det här med Attendo och min ovilja att jobba för dem igen kan du säkert läsa om i något tidigare inläg för det orkar jag inte ens ta en gång till. (Du bör läsa på innan du yttrar dig.) Att jag är irriterad på Arbetsförmedlingen har också sina orsaker (Dem kan du också läsa om i tidigare blogginlägg).

Jag är stolt över allt jag åstadkommit och jag tänker fortsätta att ta mig framåt, för en dag så ska jag jobba med det jag vill jobba med. Ingen kan kämpa för det utom jag själv. Det kommer inte jobb farandes med posten utan att man behöver göra något för det...

Så "Olle" jag hoppas att du har ett jäkla fint och bra liv som du är 100% nöjd med!! Grattis till det!