Jag ser, jag finns, jag andas. Jag ler, jag finns, bland andra.

Glömmer bort ibland. Ser mig själv i spegeln ibland. Inget att skratta åt, dödligt allvar och rosiga kinder. Tröjan skaver under armen och fötterna är torra. Jo, visst är jag här.

Prövar rösten, som att flyga för första gången. Lite skakigt och otäckt. Men det går. Och pennan skriver, inte så långt men litegrann. Modigt tar jag mig framåt där jag fastnat. Måste tillbaka.