Direktlänk till inlägg 5 juni 2014
Det kliar på magen, märks att skinnet ska expandera, smörjer med olja och lotion. Den där dyra oljan som lenar och mjukar upp. Tänker att det säkert går minst lika bra att smörja in kulan med olivolja som inte ens är bråkdelen så dyr. Fortsätter ändå köpa den dyra oljan...
Det börjar ordna upp sig här nu. Efter många tårar, gnagande oro och en känsla av hopplöshet. Jag har fått rätt. Det kändes som om någon helt plötsligt lyfte upp mig ur den svarta lilla gropen jag bott i den senaste tiden. Jag kom upp i ljuset och fick äntligen smaka på friheten.
Det har strulat med både jobbet och försäkringskassan. I över två månader har jag hållit på. Det är svårt när man hamnar mellan stolarna. Svårt och jobbigt.
I korta drag: jag förlorar min schemarad pga för få las-dagar, vet inget om detta, försäkringskassan anser att jag är arbetslös, blir arg och ledsen, läkarintygen duger inte, jag är ej berättigad sjukpenning varken före eller efter vikariatets slut, gråter, försäkringskassan vill ha kompletteringar från läkare, jag vill ha svar från chefen, gråter, ordnar möten, går till läkaren, gråter, får komplettering, skickar in, pratar med chefen om eventuell uppsägning så att jag i alla fall kan stämpla och så plötsligt...
...ett samtal från försäkringskassan. Jag är plötsligt beviljad sjukpenning för hela min sjukdomsperiod fram till och med det att barnet föds. Läkarintyget var betydligt mer omfattande och välskrivet den här gången.
Nu i efterhand så blir jag så jädra trött på att vara gravid kvinna med komplikationer som medför risk för missfall eller för tidig födsel. Ingen, förutom läkaren, verkar ta mig på allvar och allt de sade åt mig på försäkringskassan var att graviditet minsann inte var en sjukdom och att blödningar inte duger som diagnos för det kan mycket väl bara vara ett graviditetssymptom. Dessutom, för alla som inte visste det, passade männskan på att tala om för mig att sjukpenning inte var ett bidrag utan en försäkring! Hade de kunnat se varifrån blödningarna kom så kanske jag hade haft en diagnos men nu var det inte så i det här fallet. Alltså är jag frisk och kry och kan jobba som vanligt!
Tack vare det nya intyget så löste sig hela den här helvetessituationen.
Så nu mina vänner kanske jag kan få njuta av den här graviditeten? Jag kanske kan få lov att boa lite, köpa små kläder och titta ut en vagn? Jag kanske kan få lite lugn och ro nu äntligen? Det har varit någonting att oroa sig för/vara arg eller ledsen för i fem månaders tid nu. I ärlighetens namn så är jag helt slut. Jag orkar inte med en enda grej till. Jag vill bara få vara ifred och njuta.
Just nu gör jag det, ligger i en renbäddad säng, känner bebissparkar, har precis fått in de retroaktiva pengarna på kontot och bestämt mig för att jag ska köpa mig en ny cykel. Det, det är jag värd!
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|