Jag sitter i soffan, tittar på magen. Är helt förundrad över de små armarna och benen som bökar runt där inne så att det syns här utifrån. Det är en sådan häftig känsla. Man kan liksom känna hur bebisen sakta rör sig och liksom "laddar upp" för en spark. Och så vips, om man tittar tillräckligt länge, så ser man hur något buktar ut. Det går fort men har man tur så händer det flera gånger om.

Det börjar bli mer verkligt nu, att det faktiskt ligger en liten människa där inne. Jag kan nästan inte tänka på det för det känns liksom lite övermäktigt. Ungefär som att tänka på rymden ni vet... Men det är så jädra häftigt!