Finaste är på väg till det stora landet och jag är ensam hemma. Vet inte vad jag ska göra... går runt i lägenheten, provligger i nya sängen och andas in i kudden som han sovit på, läser en bok, suckar, går in i köket och sätter på en mugg med te, duschar...igen, äter choklad och känner mig allmänt rastlös.

Är lite orolig... Det har jag varit ända sedan i förrgår. Ville inte släppa den varma kroppen tidigt imorse och låta den flyga över världshaven bort mot donuts och röda plastmuggar. Ville inte. Aldrig har jag varit så ovillig att låta någon fara iväg. Jag visade det inte men inuti så grät jag en liten tår av rädsla. Varför vet jag inte.

Flyg, det är nog det. Oron som lyfter i en i samma ögonblick som planet lättar från marken. Olyckor. Oron som återkommer så fort den långa flygturen är över och de vingar som burit på människors liv landar på ett streck av asfalt. Obehag och tankar på att aldrig mer få ses. 

Jag är en överdrivare idag. Allt kommer säkert att gå galant men i min kropp har oron vunnit. Den sitter på toppen av hjärtat och skriker ut sina segerrop.

Jag väntar och längtar redan till dagen då du kommer hem.

 

Jossan

12 juli 2009 01:40

Flygningen är nog det minsta att oroa sig för...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...