Direktlänk till inlägg 14 juli 2009
Hon ställde sig upp, naken och sträckte armarna uppåt taket. Om du varit där hade du tyckt att hon liknade en fjäril som nyss brutit sig ur sin puppa. En trött kropp som nyss vaknat inför världen och visar vem hon är. Sträcker ut de vackra vingarna och svankar den slanka ryggen till en mjuk kurva.
Hon gäspade, obemärkt, där hon stod med ryggen mot det som kunde ha varit du och slängde håret över axeln. Precis sådär som hon alltid gjorde. Varje morgon.
Nu var du inte där, åtminstone inte så som du önskat. Istället svävade du omkring i tystnad ovanför hennes kropp. Den där vackra kroppen som du älskat så starkt och så mycket. Kanske gjorde du det fortfarande. Skillnaden var bara att hon inte kunde känna det nu. Hon kunde inte känna dina handflator mot hennes skira hud eller din andedräkt i hennes nacke. Nu fanns bara en ensam tomhet i ditt bröst. Och en saknad så stor att hjärtat inte längre orkade slå.
Hon tittar upp, rakt in i dig men hon ser inget. Hon ser inte tårarna i dina ögon och heller inte leendet som sprids över dina färglösa läppar. Glädje och sorg. Det blir inte tydligare än så här tänker du. Sedan blundar hon och något som ser ut som en kristall rinner ner för hennes kind. Så nära men ändå så långt bort...
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 | |||
27 |
28 |
29 |
30 | 31 |
|||||
|