Hur ska du räcka till? Nå ända dit??

Med dina spretiga smala fingrar, svarta av lögner. Hur ska det gå?

Din smala kropp som så länge strävat efter drömmar. Dina klena armar, bara ben, når nästan runt. Nästan.

De smala läpparna öppnar upp munnen till ett hål, där ska skriken födas och växa sig starka.

Om bara styrkan fanns.

Istället väser du, likt en döende, ur dig din ångest och renar det som smutsas ner.

Med fingrarna skrapar du mot väggarna, lämnar spår. Svåra spår som ingen kan tyda. Men de finns där, du finns där.

Resterna av dig skall växa sig in i allt annat, det som står bredvid, framför och bortom dig. Det som finns under dig och över dig. I allt. Där ska du bo. Om du en gång når dit...

Sträck dig, bara lite till...