Bröstkorgen höjde sig, det såg ut som om skinnet inte skulle räcka till... Så blek och kraftfull låg du där.

Min stora hand såg så liten ut där den vilade i din. Som en pärla i ett snäckskal.

En tår i ögonvrån, den var till dig. Jag vet att du samlar...

Smala ben, långa och förvridna blandades med mina. Ingen är den andra, ett lik. Ska vi överleva?

En mun glömmer så lätt, orden fastnar där. Hur talar man utan att höras? När vågar man sådant man inte törs?

En tår i ögonvrån, du stal den. Jag visste att du ville ha den...

Låter dig vara. Du är vackrast då. Bland dina tankar där du aldrig tar slut...