Tänk så fort tiden går...

Du var nyss alldeles ny i min värld och nu, ett år senare, vet jag nästan inte hur jag ska bete mig när du inte är i närheten. När jag lägger mig i min stora säng som egentligen är din känns den för stor om du inte ligger bredvid. Ibland när jag är ensam hemma och vill berätta något för dig så öppnar jag munnen innan jag hinner minnas att dina öron är för långt borta och inte hör ett ord av det jag vill säga. Ibland letar sig handen ut mot sidan när jag är ute och går men där finns ingen värmande skinnhandske att hålla sig fast vid.

Tänk så fort tiden går...

Det har hänt en del under det här året och du har fått stå ut med så mycket. Benbrott och gips, stödstrumpor och dödsförkylningar och slemspyor i duschen, cellförändringar och tårar som jag egentligen inte ville att du skulle se. Jag gråter sällan, jag brukar vara stark men ibland orkar man inte och nu känns det skönt att veta att jag kan bryta ihop ibland. Jag måste det för annars går jag nog av på mitten. I alla fall nu. Hur skulle jag ha klarat och hur ska jag klara av det här om inte du fanns? Familj och vänner finns ju där men med dig är det något annat. Något djupare. Att låta någon se ens sårbara sida gör ont först... sedan skapar det en trygghet och man växer lite inuti. Det är inte farligt, det är bara oerhört läskigt! Du tar allt som händer så bra och med ett lugn som jag avundas.

Det finns nog inget finare, ingen finare.

Tänk att det har gått ett helt år nu, tänk så mycket och så lite som händer på ett år.

Jag är så glad att jag har dig!

 

agneta

28 oktober 2009 13:44

Eller hur! Jag tycker han ser ut som en the knife video eller en syntig superhjälte. Han tycker att han ser ut som ett brännskadeoffer :D
ps: Grattis! Att hitta en korvbulle (eller vad det var) och lyckas att inte äta upp den på ett helt år är starkt jobbat ;D

http://candyplease.blogg.se

 

Anna

29 oktober 2009 21:11

Kärlek är underbart!

http://annaekvall.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...