För några veckor sedan fick jag en kallelse till fyra nya möten på Arbetsförmedlingen. Jag som hoppats att kontakten jag haft med min handledare skulle räcka. Icke sade nicke!

Idag var det första mötet och jag måste säga att Arbetsförmedlingen är en jäkla pajasverksamhet. Jag blir så arg! Fyra gånger ska ett gäng på 8 arbetslösa människor träffas och prata om olika saker. Till hjälp har vi då två stycken arbetsförmedlare. De står längst fram i det pyttelilla rummet och har ingen aning om hur man fixar till overheadapparaten så att texten de vill visa blir läsbar. De skriver också mycket på whiteboardtavlan. Det känns som jag går i årskurs fyra när jag sitter där... Vad är det här? Varför pratar dem med oss som om vi saknar halva hjärnan? Varför är de så förbannat övertydliga? Varför är allt så in i helvete ostrukturerat?

Idag fick vi några uppgifter att "lösa" med en partner. Jättespännande! Verkligen! Jodå, vi skulle först intervjua varandra (vi fick ett papper med tre färdiga frågor som skulle besvaras... Inte ens här fick man tänka själv.) och sedan göra en muntlig presentation inför alla i gruppen. När gjorde man det senast?? Hmmmm nån gång i sjuan kanske? Sedan skulle vi i grupp diskutera hur vi kunde få fram våra dolda kompetenser?? Dolda? Jaja, jag orkar inte ens förklara vad detta gick ut på men vi fick i alla fall en ordlista som vi kunde använda oss av (Om nån nu tyckte att det var sjukt svårt att komma på saker man var bra på osv...). Ett av orden i denna lista var "Bohemig", är det någon som vet vad detta betyder? Aldrig hört förr och tror att de på Arbetsförmedlingen hittat på det själva.

Vi skulle också, så klart, dela med oss av våra förväntningar på de här träffarna. Både positiva och negativa. De flesta i gruppen ansåg att de här mötena inte skulle hjälpa dem med något utan att de snarare kände sig tvingade att gå dit. (Brevet eller kallelsen är mer som ett hotbrev än något annat...) Några ville ha hjälp med att skriva ett CV och ja det var väl ungefär det. Arbetsförmedlarna försökte med allt vad de hade att försöka få oss att tro att det skulle kunna leda till sååååå mycket mer. Kontakter och en hel drös andra kanonbra saker. Ingen av oss gick på det. Vi satt där och suckade. Jag som absolut inte behöver någon hjälp med att skriva CV känner ju att det här inte kommer att ge mig ett skit. Gissa vad dagens hemläxa var?? Joooo, vi ska skriva, eller ja det behövde ju absolut inte vara färdigt utan det räckte att man hade en plan, ett säljbrev. Ett säljbrev?? Skämtar dem? Jag har redan skrivit ungefär 20 olika brev. Jag behöver inte veta hur andra gör eller vilka besvär andra har med sitt skrivande. Jag skiter i det! Nästa gång, på onsdag så ska alltså hela mötet (3 timmar) handla om hur man skriver ett säljbrev. Vafaan! Åååååh, jag är så irriterad!

Inte en enda av de 8 som var på mötet ville vara där. Det kändes. Vissa var rent ut sagt arga och att sedan behöva pyssla med sådana här dagisgrejer som å intervjua varandra det hjälper liksom inte. Jag var mycket negativ faktiskt och sade att det känns som om man på varje möte med Arbetsförmedlingen måste göra samma saker. Man ska förklara vem man är, vad man gör, vad man kan och vad man vill. Det har jag gjort redan, flera gånger! Jag lär mig inget av det, jag vill vidare men det verkar inte som om de som arbetar på Arbetsförmedlingen förstår det. Pratar de ens med varandra om vilka "aktiviteter" personer som kommer dit redan gjort eller deltagit i? Nä, skulle inte tro det. Att sedan träffas i en grupp där varenda kotte är arbetslös känns ju sisådär... Hade kännts vettigare att få träffa en grupp som tagit sig bort från Arbetsförmedlingen och faktiskt fått sina drömjobb! Hur hjälpte AF dem? Hur gjorde de för att komma dit de är idag? Nä istället ska jag prata med människor som gått in i väggen, sagt upp sig, blivit sparkade eller varit arbetslösa i många, många år. Känns verkligen som om vi har utbyte av varandra!!

Suck!!!