Skulle till barnmorskan och ta prover igår. Kolla upp sköldkörteln och om dosen Levaxin bör ändras eller ej. Skulle egentligen inte göra så mycket mer än det och gå på vecka 20-träffen för att få lite info.

Hade en ny tid för kontroll den 17e men nu när jag ändå var där tyckte min barnmorska att vi lika gärna kunde klara av allt då på en gång. Så helt apropå så togs det fler prover och blodtryck. Sedan plötsligt så säger hon att vi ska mäta magen. Äntligen! Tänk vad spännande, nu kan vi börja med statistiken! Hur enorm var jag egentligen och herregud, hur mycket hade jag gått upp i vikt? Tankarna började snurra iväg och jag såg enorma blåvalar framför mig som liksom ålade sig fram ... Magmåttet var perfekt om än i den övre kurvan men det skulle man inte bry sig så mycket om för alla bär barnen olika förklarade hon. När jag låg där med tröjan uppdragen och brallorna åt det andra hållet med magen bar så säger hon att vi ska lyssna lite på bebisen också. Först kom en kort bris av oro svepandes men sedan kände jag en spark och visste att den lille var med på noterna där inne. Hon behövde inte leta länge utan hittade det direkt, det lilla hjärtat.

Vi har inte fått höra hjärtljuden förut så det här kändes väldigt stort och på något sätt högtidligt. Lite ledsen blev jag också för J var ju inte med mig. Han missade den ljuvaste musik jag någonsin hört. Det där snabba dunkandet som också det var alldeles perfekt. Så stort det är att få höra ens eget barns hjärta. Att få höra livet självt på något sätt.

Efter den härliga omtumlingen ställde jag mig på vågen. Var modig och tittade själv. Nämen! Va? Inte mer? Måste va nåt fel... Det visade sig att jag bara gått upp ca 1,8 kg de senaste tre månaderna och ca 3,8 sedan första besöket i vecka 5. Ja, jag är glad för jag trodde att jag skulle gå upp jättemycket ganska fort. Magen är ju jättestor så för mig är allt ett enda stort mysterium. Min kropp är ett mysterium och reagerar inte alls som jag trott. Jag vill verkligen inte gå upp så mycket, jag är redan överviktig så jag hoppas nu att det kanske inte blir så farligt som jag trodde. Det mesta kommer väl i slutet kan jag tro och beror väl också på hur mycket vätska man samlar på sig men jag skulle nog inte må så bra av att lägga på mig ytterligare 30-35 kg...

I det stora hela var det en väldigt bra dag med ett lyckat oplanerat barnmorskebesök!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...