Nu är jag hungrig, det knorrar och vrider sig i magen. Olle har precis ätit och nu ligger han och jäser här nedanför mig. Mycket nöjd!

Jo men hörrni, vi måste tala lite om den här hungern! Den är både underbar och ganska jobbig. När jag var gravid hade jag ganska svårt att äta mest hela tiden, först mådde jag illa och sedan så fick det liksom inte plats så mycket. Nu däremot! Herregud! Jag hade svårt att tänka mig en sådan här känsla förut men nu vet jag exakt vad amningshungern innebär! Den innebär att man ständigt och jämt har plats för någit ätbart i magen. Det innebär att man absolut inte kan gå utan mat en längre stund. Det innebär att man äter ganska stora mängder. Det innebär att man äter nästan lite vad som helst och det innebär cravings. Jojjo!

Jag hade inga direkta cravings under graviditeten förutom citron och melon men nu! Jösses amalia! Jag har aldrig varit en älskare av smörgåsar men nu vill jag äta dem både morgon, middag och kväll med massor av gott pålägg. Korvar, smör, hårdostar, mjukostar, färskostar, gurka och tomat, skinka, leverpastej mm, mm! Till det vill jag ha yoghurt, endast Yoggis smultron/jordgubb duger och efter det en kopp kaffe. Därutöver har jag ett extra sug efter Marabous choklad, gärna med nötter och russin i. Annars tycker jag att Marabou är i sliskigaste laget men nu smakar det himmelskt!

Det är faktiskt helt underbart att få äta vad som helst utan att behöva tänka efter innan. Godast är nog charkprodukter just nu! Brieost och salami till exempel! Mmmmmmm!!

Här har vi gårdagens nattmat! Korvmackor, Finncrisp med skinkost (en fantastisk kombo för övrigt), ost "on the side", yoghurt och ett stort glas vatten. Gött!

Nu har lillgossen snart somnat om så det tänker nog jag också göra. Hej!

Lilleman brukar alltid vakna straxt efter två på natten för ett mål mat. Nu vaknad jag vid tre av att han låg och knölade bredvid mig men vaken, det var han minsann inte. Jag passade på att pumpa ur lite mjölk pch tänkte att han lär ju slå upp sina blå när som helst och skrika av hunger så där som han brukar...

Men nu ligger jag här i ett mörkt rum en och en halv timme senare med en snusande son på högra sidan. Inte fasen vaknar han! Varför i allsin dar skulle jag vakna för då när jag äntligen hade fått sova några timmar extra? Så himla dumt. Och nu känns det onödigt att somna om för då lär han ju vakna direkt har jag en känsla av.

Kan det kanske vara så att han håller på att ställa om sig? Börjar hans lilla kropp förstå att natt är natt och då ska man sova?

Så här såg det ut igår kväll. Han skulle absolut inte ligga i sin säng utan bli buren av pappa runt i lägenheten. Till slut blev han hängandes över axeln och somnade faktiskt en stund efter det att J lagt ner honom. Klockan var halv ett när jag släkte lampan och vände mig om på sovsidan.

Jag får väl ligga här och lursova tills herrn behagar vakna. Hej hopp!