Det gick väldigt bra att åka tåget till Eskilstuna. Man får se till så att tågen/vagnarna är handikappanpassade hela vägen för då är det bara att rulla på. Jättesmidigt!

Olle skötte sig exemplariskt och sov hela vägen dit och hela vägen hem. Inte ett knyst. Jag hade preppat honom med en massa mat innan resorna. Allt går att lösa med lite mjölk! Trist bara att jag fick stå hela vägen dit. Jag blev hänvisad till vagnen längst bak o tågsetet när jag åkte från Västerås. Där var det handikappanpassat med rullstolslift. Jag ställde mig där och tryckte på "hissknappen" men inget hände. Jag tryckte och tryckte och bredvid mig stod en konduktör. En något äldre kvinna med visselpipa och nyckelknippa. Hon såg inte så väldigt munter ut och när jag tryckt på knapparna några gånger säger hon helt sonika att "den där är nog trasig". Sedan vänder hon om och går iväg. Hon erbjuder sig inte ens att hjälpa mig upp för trappan. Jaha, då får vi väl stå här då, hojtar jag efter henne när tåget börjar rulla. Konduktörskan gick förbi flera gånger och tittade då demonstrativt bort så vi fick stå där vi stod. Alltid så himla trevligt med serviceinriktad personal! Hon hade behövt gå en charmkurs.

Hemma i tuna hängde vi mest med familjen men vi besökte även min mormor. Det är så härligt att de får umgås. Det är så roligt att se dem ihop och mormor blir så himla glad när vi kommer. Ibland önskar jag att Enköping låg en aning närmre Eskilstuna så att man kunde hälsa på familj och vänner lite oftare. Det går så länge mellan gångerna och Olle hinner växa så mycket bara på nån vecka. Mormor är lite orolig för hon tror inte att Olle kommer att komma ihåg vem hon är eftersom de ses så sällan. Men jag ska se till att han vet vilka alla är, får framkalla lite foton och prata mycket om alla i Eskilstuna. Och så ska jag försöka att åka hem så ofta det går och när jag har råd.

Jag tog den här bilden på dem och jag tycker så mycket om den. Så fina de är! Ska nog framkalla den och ge ett ex till mormor.

 

Birgitta Magdic

7 november 2014 16:29

Man blir jättesur då man hör om sådan personal du råkade på, usch! Din mormor behöver inte oroa sig över att Olle inte ska komma ihåg henne. Mina barnbarn i Dalarna har alltid känt igen mig trots att vi sågs så sällan. Likadant var det med min mamma, henne kom dom också ihåg. Fin bild på gammelmormor och Olle! Söta båda två.

 

Oslofru

12 november 2014 10:32

Vilken underbar bild!!

http://www.oslofru.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...