Idag skulle jag hämta ut ett paket på Coop. Jag tog en nummerlapp och ställde mig så att jag och vagnen inte var i vägen för någon. Det står en man snett bakom mig som också tagit en nummerlapp. Jag tänker inte mer på det utan tittar på turnummertavlan för att se när det blir min tur. I ögonvrån ser jag efter en stund hur mannen liksom närmar sig. Han sträcker på halsen och kikar åt mitt håll, tittar på vagnen. Han går närmare ändå och då vänder jag på huvudet, vill han något? Han tittar bara på vagnen och snirklar sig liksom nära och när han ser att jag tittar på honom så säger han "Jag ska bara titta" och så lutar han fram huvudet för att kika ner på min son (har suffletten uppe). När han tittat går han en bit bort utan att säga något mer.

Hela den här grejen kändes väldigt obehaglig på något sätt. Vem var han att stirra ner i min vagn på min son utan att ens starta ett samtal eller liksom bjuda in sig själv och fråga. Jag hatr inget emot människor som vill kika om de uppfattas som trevliga och intresserade av vem det är som ligger där i. Det har hänt några gånger att okända plirat på vagnen, lett och frågat hur gammalt barnet är och om det är en kille eller tjej. Sedan har de liksom på håll bara tittat så där som man gör på bebisar och önskat lycka till. Den här mannen var inte alls så. Han var obehaglig.

Vem gör ens så? Man går bara inte och stoppar ner näsan i valfri vagn hur nyfiken man än är. Så är det bara. Och har man dessutom sufletten uppe så tycker i alla fall jag att det indikerar att barnet vill ha lugn och ro och förmodligen sover.

När han gått började jag fundera på hans avsikter. Vad ville han egentligen? Tänk om han var en kidnappare, en mördare (här började fantasin att flöda)... Troligtvis inte men jag är mamma nu och jag har instinkter. Jag skyddar mitt barn med allt jag har. Han hade kunnat ligga risigt till om jag hade varit på dåligt humör. Nu höll jag bara ett hårt grepp om vagnen redo att fly om det skulle bli obehagligt.

Mycket märkligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...