Igår fick jag träffa lilla Milo för första gången utanför magen!

Vilken liten prins!!!

Jag började såklart gråta glädjetårar så fort jag fick syn på den lilla familjen... ;) De är så himla fina!

Det var nog den minsta lilla bebisen jag någonsin hållit i. Så snäll och rar och underbar.

Jag måste erkänna att det suger en del i barntarmen!!! Det går inte att inte vilja ha barn när man håller i en alldeles ny bebis och känner dendär liksom "nya" rena lukten. När man låter dem hålla sina små händer runt ens stora fingrar och smeker dem över silkestrådarna till hår... När man killar dem under deras pyttesmå fötter och kikar in i deras ögon som ännu inte kan fästa blicken.

Å de är underbara! 

Jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på mina väninnor som nu håller på och bildar familjer... Jag vill åxå!! Jag har alltid velat ha barn och en egen familj... det verkar ju dock dröja...

Jag får nöja mig med mina vänners små barn sålänge, tills jag får en egen... :)

Kram på er F, T och lilla Milo!