Jag glömde hur man landade. Och föll.

Handlöst, snabbt och smärtsamt.

Jag visade hur man gjorde. Du höll.

Hårt, ditt ord och min hand.

Jag viskade i ditt öra. Och ljög.

En lögn blir två, blir flera.

Jag lovade att försöka. Och gav upp.

En suck, ett stön och börja om.

Jag ville vara säker. Och stark.

Alltid, jämt och ständigt.

Jag orkade inte mera. Och gick sönder.

Ritsch, ratsch, fillibombombom.

Jag kunde inte sluta. Och fortsatte.

Igen, igen och igen.

Jag skyndade att leva. Och dog.

Tomt, tyst och kallt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...