I morgon ska jag ringa och säga upp min lägenhet. Det känns som en befrielse. Äntligen slipper jag snart allt vad säkerhetsdörrar och mögelfläckar heter. Jag är så innerligt trött på att bo här...

Ja, snart är det alltså dags att ge sig av. Jag ska snart flytta ifrån Eskilstuna, min hemstad. Det känns lite konstigt, jag har ju bott här så länge och aldrig kunde jag väl tro att jag någonsin skulle komma härifrån. Det är underligt hur livet ter sig ibland...

Det blir lite sorgligt att lämna alla här men jag kommer ju fortfarande att spendera en massa tid här eftersom jag pluggar fortfarande. Jag hoppas också att mina nära och kära vågar sig på att komma till Enköping och hälsa på. :)

Jag tycker bättre om mitt liv nu när jag faktiskt har någon att dela det med. Det är så skönt att ha någon vid sin sida när man är ledsen, glad, arg, hungrig, kramsvulten, kall, trött... Nu börjar ett nytt kapitel. Jag vet ingentiing om det men jag vet att det blir fint och bra.

Det kan inte bli fel.

Visserligen tvingas vi bo i en liten skokartong tills vi hittar det vi söker i form av något större men det gör inget. Jag trivs där. Jag trivs hos min korvbulle vart vi än befinner oss.

Hoppas bara att han står ut med mig...

Nåja, det dröjer nog en liten stund innan det är dags att packa kartonger och sådant men det blir skönt att slippa fara fram och tillbaka med packning och kläder och sånt...

Over and out!