Jag trodde att det skulle räcka nu. Att det skulle räcka med otäckheter, sjukdomar och annat.

Jag hade fel.

I går ringde de från stället där farmor bor sedan 30 år tillbaka. Hon hade blivit dålig. Det var tydligen något med hjärtat...

Nyss ringde mamma, farmor har blivit sämre och kommer kanske inte att överleva natten. Pappa och faster är nu på väg upp dit så att farmor slipper vara ensam.

Det är hemskt och jag känner mig så ledsen. Min fina farmor.

Farmor har varit sjuk så länge jag kan minnas och hon har nästan aldrig vetat vem jag varit men hon är ändå min farmor. Min farmor som jag egentligen aldrig fick känna på riktigt. Jag vet inte vem min farmor är, bara det jag har fått berättat för mig skvallrar om vilken personlighet hon hade och hur hon var. Jag tyckte om henne både som den hon varit och som den hon blev, efter sjukdomen.

Farmor var väldigt duktig på att baka, det sägs att jag ärvt det av henne. Farmor säger alltid att man är vacker och fin och att ögonen är det vackraste hon någonsin sett. Man mådde bra av att hälsa på farmor. Nu kommer jag kanske aldrig mer att få höra hennes röst.

Det är inte bara jag som är ledsen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för min pappa och hans syster och för farfar...

Farmor har levt länge i en värld som jag hoppas att alla människor ska slippa och om det nu finns en gud eller nåt så har han inte tagit hand om min farmor. Livet är inte rättvist.

Livet ÄR inte rättvist.

Jag har aldrig varit med om ett dödsfall som rör min familj förut. Det känns väldigt konstigt för man tror ju att de ska finnas där för alltid. Farmor ska vara där på sitt rum och skina upp varje gång hon får syn på oss och jag kan inte tänka mig en julafton utan ett besök hos farmor. Farmor ska spöa oss alla i poker och smutta på kaffet. Farmor ska sjunga de vanliga visorna och farmor ska vagga så där som bara farmor gör när hon går.

23.21 Farmor har avlidit

Mamma ringde precis. Tårarna rinner och jag ska nu gå och ta farväl av min fina farmor för sista gången...

 

Tiina

18 februari 2010 23:44

beklagar sorgen gumman.... *kramar om*

 

emlinn

19 februari 2010 07:57

Jag beklagar sorgen!! Men jag tror din farmor har det bra vart hon än befinner sig nu, om det kan vara till någon tröst!
Jag finns här om det är nåt!! Stora styrkekramar till dig och din familj....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...