Idag är det för mycket.

Vaknade upp och såg mig i spegeln, under ögonen fanns rynkor som jag aldrig tidigare sett... Ögonen hängde och munnen orkade inte le. Magen gjorde ont och lusten att göra något var som bortblåst.

Hela lägenheten är full av lådor, jag kommer knappt fram och hittar än mindre saker som jag ännu inte packat ner.Jag var uppe till sent igår och packade och packade och packade och ändå är jag inte ens i närheten av färdig. Jag är så himla stressad inombords, det känns som att det lryper myror under skinnet men samtidigt vill jag inget hellre än att lägga mig under täcket och sova tills imorgon.

Det har varit en sådan turbulent period och jag tror att allt börjar landa nu och att det är därför jag känner mig så här. Helt slut! Ovanpå flytten, att försöka hitta sig ett jobb till sommaren, farmors bortgång och den kommande begravningen så tänker jag på skolarbetet. Är lika stressad där och vet inte hur jag ska få ihop allting just nu. Så här är det att leva!

Idag gav jag upp skolan, min kropp vägrade gå utanför dörren för att ta sig dit. Istället ska jag köra ett lass till tippen och plugga här hemma.

Jag vet inte om ni ser det jag ser, men det där långa strecket under mitt öga, det brukar inte vara där...