Det är något mycket tillfredsställande att välja ut och trampa sönder ekollon som ligger på trottoarer. De mörkbruna, beiga och omogna, gröna små frukterna som trädet inte längre orkar bära. Ljudet när skosulan knäcker det tunna skalet och släpper ut det fuktiga innanmätet som mosas mot asfalten. Jag älskar ljudet! Knäckandet och knakandet.

Blir lätt besviken när det ekollon jag valt ut inte låter under min tyngd på grund av att det redan hunnit knäckas av någon annan. Låt bli dem, de är mina vill jag skrika! Det blir en drog och allt annat försvinner där jag går och tvistar till ekollon med klumpen (den klarar av arbetet bäst) och njuter av det torra ljudet.

Det här med ekollonen påminner mig om när jag var liten och letade kastanjer under träden, kastanjer som naturligtvis inte redan hade öppnats och avslöjade om det bodde en eller två lena och bruna kastanjer där inne. Jag ville ha dem oöppnade, nya och nedfallna. Hundratals! Det är barnet i mig som spankulerar omkring och letar oknäckta ekollon... Och jag tycker om det.

Imorgon åker jag till ursprungshemmet. Korvbullen ska jobba, både natt och dag hela helgen. Det blir skönt att komma hem lite och träffa människor jag saknar. Det brukar dock ändå bli så att jag inte hinner träffa alla. Men jag ska göra mitt bästa!

Om ändå A-kassefolket hade hunnit klart med mitt ärende och gett mig lite pengar så att jag kunde shoppa lite. Känns som det är evigheter sedan och nu när jag gick igenom tröjorna i garderoben så fick jag rota fram en del gamla med lång ärm och packa ner i resväskan... Som jag önskar att få fylla på med lite nytt!!!

Nu ska jag borsta tänderna, stänga resväskan och titta på Per Morbergs "Den stora matresan" innan jag och Korvbullen kryper till kojs.

God natt, vi ses imorgon lilla värld!