Nu har jag äntligen vågat mig in i gymmet, in genom de där oförlåtande glasdörrarna. In i den stora, läskiga salen med apparater och maskiner som jag trodde att jag inte förstod mig på. Jag var rädd och nu måste jag erkänna att jag är livrädd!! Herregud, man kan ju bli dödssjuk!

Det visade sig att det inte var speciellt svårt att bemästra maskinerna, okej, det ska erkännas att jag inte har vågat mig på de största och i mina ögon svåraste ännu. Men banne mig, jag ska dit också! Jag började lite försiktigt med ett sådantdär motionsband och efter ungefär en kvarts stirrande på panelen fylld av färgglada knappar så fattade jag vilken jag skulle trycka på för att få igång den. Jag gick svinsakta en stund tills jag hittat de knapparna där man kan höja och sänka farten. Jag höjde till 6.1 och gick snabbt i tio minuter. Under tiden passade jag på att studera andra. Jag ville se vad och hur man gjorde med de olika maskinerna. Det var mycket lärorikt!

Under dessa tio minuter så insåg jag hur mycket folk svettas och vart den svetten hamnar någonstans... Jo, jag har tränat på gym förut men då tänkte jag inte så mycket på just det här som jag nu kommer att ta upp. Denna chockerande insikt! På gymmet där jag tränade för hundra år sedan i Eskilstuna var jag och min kompis nästan ensamma bland alla maskiner. Då tänker man inte på att det resten av dygnet går runt svettiga män och kvinnor där som också använder sig av alla apparater. Det kändes liksom som om det var vårat gym på något vis.

Well, now I know it was´nt!!!

Rövsvett, det vet ni vad det är? Vet ni vart den hamnar när man efter en jogg på löpbandet ska sätta sig och lyfta lite vikter i någon maskin? Jo, på det där lilla, lilla sätet i fejkskinn! Vet ni vart svetten som kramat om handtagen under passet på crosstrainern tar vägen när man sätter sig i en maskin och ska lyfta lite vikter? Jo, på de svarta handtagen!

Vissa presoner på det här gymmet satte sig helt sonika bara i de olika maskinerna, gjorde sitt och gav sig av till nästa utan att se vad de lämnade efter sig. En pöl, eller i vissa fall ett mellan-skinkorna-streck av svett. Jojjomensan, jag studerade dem noga, människorna. Andra tog en sprayflaska och en bit papper med sig och torkade av sätet efter sig. Mycket bra! Så när jag stod där på bandet så funderade jag på om min röv skulle lämna ifrån sig svettmärken. Jag tänkte också i ungefär en sekund att jag aldrig i livet ville sitta på dessa säten där miljoner andra rumpor setat och svettats. Vidrigt när man börjar tänka på saken!

Jag blev klar på motionsbandet och bestämde mig för att ta tjuren vid hornen och sätta mig på en av dessa små säten (min röv får knappt plats) till nån träna-nån-muskel-i-armarna-maskin. När jag gjort de lyft jag skulle så reste jag mig upp och kollade in sätet, jojjomensan, där var ett svettmärke! Ingen pöl direkt men man såg definitivt att någon setat där. Jag fick panik och tänkte, hur ska jag maskera bort detta nu? Här står jag och glor på min egen rövsvett och alla kan se mig. Hahaha herregud! I ren desperation satte jag mig i en annan maskin (Hallåååå, vad tänkte jag med?) och började lyfta febrilt. Samma problem uppstod och det kändes ganska jobbigt. Vem vill erkänna att man svettas om röven liksom? Samtidigt så såg jag runt omkring mig flera, både män och kvinnor som faktiskt torkade av sina säten. Jag hämtade helt enkelt en pappersbit och började torka efter mig precis som de andra. Det kändes dock inte riktigt bekvämt. Hej, jag heter Madde och jag svettas om rumpan när jag tränar så därför går jag omkring med ett stycke papper och torkar upp efter mig. (Å vad det måste slita på inredningen också med allt torkande och svabbande!! Det blir dyrt när de måste byta ut utnötta sitsar...)

Nä, hela det här systemet med svett och tork med papperstussar känns trist asså. Det känns också ganska äckligt så igår när jag var där tog jag faktiskt med mig en liten handduk som jag satte mig på. Som en barriär liksom. Jag vill inte svetta ner och jag vill heller inte bli nersvettad av någon annan som setat där innan mig. Funkade kalasbra och känns lite mindre pinsamt än att stå å spreja av och torka sätena. Jag är nöjd med min lösning och jag skiter i vad andra tycker (vissa hade faktiskt med sig saker att sitta på).

Så igår då, när jag styrketränat så ville jag köra en stund på crosstrainern. Det gjorde jag och medan jag står där så ser jag en tjej som går för att hämta en bit papper, jag förmodar att hon ska torka av sitt redskap som hon nyss använt. Hon tar detta papper och knölar ihop det till en stor boll, därefter hostar människan, rakt ner i pappret!! Alltså hon håller det för munnen medan hon hostar. Å va bra, tänker jag, att hon hostar ner i pappret och inte rakt ut i luften som många andra gör. Men när jag tror att hon ska gå och slänga pappret så går hon istället fram till den apparat hon nyss använt och börjar torka av den både på sits och handtag. Jag ville kräkas! Hon hostar alltså i samma papper som hon sedan torkar sin maskin med. Hallåååå!!!!! Efter detta var jag ännu mer övertygad om att fortsätta med min lilla handduk på sitsen och kanske även lite handsprit efter gympasset.

Vidrigt! Ska man behöva sätta på sig skygglappar för att slippa se sådana här saker. Jag vill liksom inte veta sånt. Jag vill inte veta hur många av männen som inte tvättat händerna när de varit på toa under dagen (kvinnor tvättar ALLTID händerna) och sedan går och lyfter skrot på gymmet. Jag vill inte veta hur många av de som tränar på gymmet har könssjukdomar eller urinvägsinfektioner eller torkat sig lite illa när de varit på toaletten. Jag vill inte veta! Låt mig bara vara där i god tro om att alla har en sådan exemplarisk hygien och frisk kropp som jag! (Hahaha)

Ni som tränar på gym, hur tänker ni? Funderar ni över sånthär eller är det bara jag?

Som slutsats kan jag väl säga att jag blev rädd över helt fel saker. Jag skiter i andra människor som är där och tränar, jag kör mitt race och sedan går jag hem. De får glo hur mycket de vill. Jag bryr mig inte! Däremot känns den här hygiengrejen ganska jobbig och en aning äcklig. Jag vet endast hur ren jag själv är, men alla andra då? Huvaligen.... Nåja, jag tycks ha löst rövsvettargrejen i alla fall med min lilla handduk. Jag känner mig mycket starkare alla redan och då har jag bara varit på friskis i två veckor. Jag kör vidare och så ser vi vart jag landar!