Jag har varit fruktansvärt tråkig i flera dagar, inte tyckt att något är roligt. Kännt för att gråta minst fyra gånger per dag och gärna kastat ut allt som behöver städas genom balkongen. Jag har känt mig fruktansvärt nere, inte ett dugg glad och nu förstår jag varför...

Jag börjar lära mig den nya cykeln som tydligen uppstått efter x antal år av p-pillerätande. Eftersom min "vecka" inte existerar i vanliga fall men nu, det senaste året börjat göra comeback så har jag liksom inte hängt med på noterna. Förr om åren hade man ju stenkoll men då åt jag en annan sorts p-piller. Jag fick så otroligt ont i magen att det ibland svartnade framför ögonen. Men nu har jag helt andra symptom, utöver magontet då förstås. Grejen är att jag liksom inte känner igen dem och därför förstår jag inte varför jag blir som jag blir. Det är mycket förvirrande. Jag sitter och känner mig missnöjd med allt och vill helst bara gråta över eländet som just då kallas för livet. Jag är otrevlig mot korvbullen utan att jag förstår varför eller ens vill vara det. Han har ju inte gjort något fel. Jag blir en pina helt enkelt och känner mig näst intill deprimerad. Inte alls roligt.

Nu, i efterhand så förstår jag ju varför jag blir så här men innan allt liksom "kommit igång" så känner jag mig bara vilsen. Ååå de här hormonerna, ibland vill jag bara ge bort dem till någon annan. Be vem som helst att ta hand om dem en stund så att jag slipper. Vill helt enkelt inte veta av dem!

Skulle till gymmet imorse, mådde illa hela morgonen och hade ont i magen. Åkte i alla fall till gymmet, envis som jag är. 50 minuter senare var jag tvungen att åka hem, det kändes som jag skulle kräkas. Nu sitter jag här med en vag huvudvärk, magont och illamående. Måste äta men är absolut inte sugen på någonting alls. Ska dessutom snart ta tåget hem till Eskilstuna, har inte någon lust alls. Vill bara lägga mig under en varm filt med en stor påse choklad och inte krypa ut därifrån förrän allt är bra igen och jag är som vanligt. Tyvär så äter ju inte jag choklad just nu och bara det får mig att vilja gråta (hormonerna igen...).

Fy farao vad trött jag är på allt just nu! Blääääääää! På arbetslösheten, den dåliga ekonomin, godisförbudet och den hälsosamma jävla maten. Idag vill jag bara ge upp allt! Låt mig ligga under den där filten snälla!

Snart är jag nog som vanligt igen. Hoppas jag, tills dess får ni stå ut med mig och mitt gnäll...