Alla inlägg den 13 december 2007

Av madeleine karlsson - 13 december 2007 22:23

Där inne finns något som vill ut.

Där ute måste det finnas något som vill in.

Med ögon blå färgas världen svartvit.

En längtan så stor och så stark, en vilja som vägrar ge upp.

Lyckoruset lyset med sin frånvaro, likaså de röda kinderna.

Ljud som inte finns hörs.

Syner som inte syns bländar näthinnan, skapar drömmar.

Orden i örat viskas aldrig så högt att du kan höra dem. 

Letandet fortsätter utan karta och kompass.

Leendet, det breda tröttar ut din glädje.

Tiden passerar tillsynes obemärkt tills den dagen du längtat efter har gått dig förbi.

Nuet blir då och då blev igår.



Av madeleine karlsson - 13 december 2007 00:03

Det tycks hända så mycket i andra människors liv, både dåliga saker och bra saker.

De tycks växa, bli vuxna, skaffa familjer, leva sina liv och vissa blir sjuka, andra dör. Förändringar.

Men här, här hos mig är allt detsamma. Jag förändras kanske inte men jag påverkas.


Jag påverkas av mina vänners blivande familjer, uppbrott och vardagsliv. Jag påverkas av anhörigas sjukdomar och svårigheter. Jag påverkas av andra människors sjukdomar och svårigheter, folk som jag kanske inte känner men ändå vet vilka de är. Jag påverkas av dödsfall, unga människors dödsfall, olyckor.

Jag påverkas.


Jag påverkas även av min oförmåga att stå emot dig och det du har i ditt bagage. Det känns starkare nu än någonsin tidigare samtidigt som jag stör mig på att jag känner som jag känner. Vänner och folk som vet vad jag talar om tycker inte likadant som jag i denhär frågan. Om det nu är en fråga.

De hatar det, de förstår inget.

Det gör jag och det gör jag inte.

Det finns saker jag förstår och saker jag inte förstår. Allt jag begär är att man bara inte ska ha förutfattade meningar om människor som man inte känner. 


Det finns något vackert inom oss alla. Ibland kan det vara svårt att få syn på just det, men letar man tillräckligt djupt så finner man något...

Det händer också att man finner något som man inte vet vad det är, man bara liksom tycker om det. Jag tror att det är så det är. Det måste vara så.


Vissa tycker att det är bäst att släppa taget om sådant som är svårt och jobbigt, sådant som tar på ens krafter men envis som jag är så ger jag inte upp. Jag ser andra ting också och håller ögonen öppna men jag ger inte upp. Jag är ingen sådan som viftar med vit flagg så fort det tar emot nånstans...


Livet är svårt, det kan vi nog alla hålla med om men ibland kommer det ljusa punkter och svävar förbi. De glädjer oss tills något hemskt tynger ner våra axlar och skorna vi bär blir tunga som aldrig förr.

Dehär ljuspunkterna kommer i olika former, i skratt, i kramar,  i pengar, i oväntat besök, i kärlek, i vänner, i barn...


Det är dessa stunder som är människans guld. Det guld som glittrar på livets väg fram emot slutet och det som man glömmer allra allra sist.


  








Presentation


Förflyttad Eskilstunabo som nu mera samboskapar i Enköping.

Omröstning

Har du varit här förut?
 Jajjemensan!
 Aldrig!
 Inte en susning!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Gästboken

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards