Det tycks hända så mycket i andra människors liv, både dåliga saker och bra saker.

De tycks växa, bli vuxna, skaffa familjer, leva sina liv och vissa blir sjuka, andra dör. Förändringar.

Men här, här hos mig är allt detsamma. Jag förändras kanske inte men jag påverkas.

Jag påverkas av mina vänners blivande familjer, uppbrott och vardagsliv. Jag påverkas av anhörigas sjukdomar och svårigheter. Jag påverkas av andra människors sjukdomar och svårigheter, folk som jag kanske inte känner men ändå vet vilka de är. Jag påverkas av dödsfall, unga människors dödsfall, olyckor.

Jag påverkas.

Jag påverkas även av min oförmåga att stå emot dig och det du har i ditt bagage. Det känns starkare nu än någonsin tidigare samtidigt som jag stör mig på att jag känner som jag känner. Vänner och folk som vet vad jag talar om tycker inte likadant som jag i denhär frågan. Om det nu är en fråga.

De hatar det, de förstår inget.

Det gör jag och det gör jag inte.

Det finns saker jag förstår och saker jag inte förstår. Allt jag begär är att man bara inte ska ha förutfattade meningar om människor som man inte känner. 

Det finns något vackert inom oss alla. Ibland kan det vara svårt att få syn på just det, men letar man tillräckligt djupt så finner man något...

Det händer också att man finner något som man inte vet vad det är, man bara liksom tycker om det. Jag tror att det är så det är. Det måste vara så.

Vissa tycker att det är bäst att släppa taget om sådant som är svårt och jobbigt, sådant som tar på ens krafter men envis som jag är så ger jag inte upp. Jag ser andra ting också och håller ögonen öppna men jag ger inte upp. Jag är ingen sådan som viftar med vit flagg så fort det tar emot nånstans...

Livet är svårt, det kan vi nog alla hålla med om men ibland kommer det ljusa punkter och svävar förbi. De glädjer oss tills något hemskt tynger ner våra axlar och skorna vi bär blir tunga som aldrig förr.

Dehär ljuspunkterna kommer i olika former, i skratt, i kramar,  i pengar, i oväntat besök, i kärlek, i vänner, i barn...

Det är dessa stunder som är människans guld. Det guld som glittrar på livets väg fram emot slutet och det som man glömmer allra allra sist.

 

Tuffs...

13 december 2007 01:36

Tunga tankar i natten...men det är bra. Ut med det.

 

emlinn

13 december 2007 10:44

*Kram* det finns mycket vackert i dig tjejen!!

http://emlinn.bloggagratis.se

 

Zandras mamma Mia

3 januari 2008 15:58

KRAM till dig empatiska varelse !

http://www.sandraperrault.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...