Har läst några gamla inlägg. Inlägg från förra året vid exakt den här tidpunkten...

Ni kan läsa dem också om ni klickar på länkarna här till höger----->

Jag minns så väl hur jag kände mig och hur jag mådde då. Livet, det som jag levde är borta nu. Inte borta kanske men förändrat...

Det är lite konstigt och jobbigt att läsa gamla ord som man vet har producerats och processerats inuti mig. Ord som jag en gång känt så starkt i min kropp och som många gånger har gjort så ont, så ont.

Det gör ont att läsa gamla texter, vissa av dem i alla fall, men kanske är det det som är meningen? Kanske är det därför jag skriver?

Det blir en påminnelse om vad som varit och skapar en tacksamhet över det som är idag.

Då, för ett år sedan, var jag rädd för framtiden och avundsjuk på mina vänner. Vardagen var grå och jobbet gjorde inte saken bättre. Nu går jag som sagt i skolan och försöker fokusera lite mer på mig och mitt liv. Jag har också hittat någon som jag tycker är den finaste som finns, och som jag bryr mig väldigt mycket om.

Jag känner mig lycklig nu.

Vännerna finns där runt omkring även om vi nu mera inte hinner ses så ofta. Hur man än försöker passa ihop det så går det knappt. Men jag vet vart ni finns och ni vet vart jag finns!!! 

Det går fort, snart har jag studerat ett helt år, det var över ett halvår sedan som jag träffade J för första gången och mina vänners små bebisar som jag nyss tycker föddes växer sig stora och starka... Vardagen springer i väg i väntan på helgen som sedan försvinner i ett naffs och så rullar det på... Vecka efter vecka... 

Jag måste skriva ett rim till min vän Je:s födelsedagspresent snart. Hon fyller 26. VI fyller 26 det här året... Det är inte klokt. Vi har varit vänner i över 20 år hon och jag och nu har hon en man och en liten son. Tänk att vi vuxit upp. Snart är hennes son i den åldern då vi träffades första gången.  Det är inte klokt egentligen! Fastän vi är unga så börjar vi bli gamla.

26... fyra år senare blir man visst 30. 30... Är man snart redan där?

Jag vill stanna här, där jag är, en liten stund till. Snälla låt det inte gå så fort. 

Nej, gamla ord gör ont och tiden går för fort...

 

Hon, den där.

20 april 2009 12:51

"Vännerna finns där runt omkring även om vi nu mera inte hinner ses så ofta. Hur man än försöker passa ihop det så går det knappt. Men jag vet vart ni finns och ni vet vart jag finns!!!"

Nu vet du själv hur det är när man har fullt upp. Svårt att hinna med och finnas för alla ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...