Med Kent i öronen klarar jag av allt!

Idag har nya skivan inhandlats. Jag tycker om den! Den tröstar lite i höstmörkret och påminner mig om att allt minsann inte alls är omöjligt. Jag klarar av mer än vad jag tror.

Kent har gett mig den insikten.

När jag var tonåring kändes allt hopplöst och mitt liv var hemskt, tråkigt och ingenting värt såvida jag inte lyssnade på kent. Då flög jag. Med vingar, vita som nysnö. I kents musik och texter fann jag trösten och igenkännandet. Kent hade överlevt, och det skulle jag också göra. Om jag överlevde tonåren i Eskilstuna så skulle kanske jag en dag kunna producera något minst lika vackert som dem, som kent.

Jag tror, nu när jag vuxit upp till en stabilare människa, en kvinna med egna åsikter och framtidsplaner att kent till stor del faktiskt gav mig framtidstro. Visst, jag var inget jättedeprimerat och skadat barn men jag kände mig ensam när jag var tonåring. Jag kände mig inte särskilt snygg varken på insidan eller på utsidan och jag undrade nog mest vad det skulle bli av mig egentligen. Vad skulle det möjligtvis kunna bli av ett tjockt barn som knappt vågade ta ett enda eget beslut och som aldrig hade kysst en pojke??? I mitt huvud ekade ordet: Ingenting! Men när jag lyssnade på låtar som celcius, Frank och alla de andra så kände jag igen mig. Kent satte många gånger ord på känslor som jag gick och bar runt på.

Nu, när jag är vuxen och har växt färdigt så är kent mer en trygghet än något jag inte skulle kunna leva utan. Kent är något att vända sig till i de stunder då det känns som om ingen annan förstår en. Jag tycker om att ha det så och det är säkert många som inte förstår sig på vad jag pratar om men det är inte viktigt. Jag har bara insett att musik kan vara till en förbannat stor hjälp och tröstar i stunder då man har det svårt eller går igenom jobbiga saker. Musik kan också hjälpa en att fatta beslut och inse vem man är eller vem man blivit och vart man är på väg.

Utan kent hade jag nog aldrig vågat...

Men nu står jag här idag. Glad fastän mycket just nu är svårt och jobbigt. Att kent släppte en skiva just nu ser jag som ett tecken, ett vackert och härligt tecken på att jag klarar det! Jag klarar det!!

 

Alle

7 november 2009 00:13

Här är det ganska bra...lite problem med ryggen igen...men det ska väl ge sig hoppas jag någon gång!

Hm...Kent ja...inte mina favoriter alls...jag hör inte vad han sjunger och det är extremt irriterande.

Ha det och njut av din nya CD !

http://www.alleswe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...