Dimman ligger tjock där ute och det är redan mörkt. Det har varit mörkt länge och dagarna är numera nätter. Att tända ljus är mysigt men det hjälper inte riktigt. Utan snön finns inget ljus.

En helg går så fort och lämnar över staffettpinnen till måndagen utan att man hinner märka något. Ny vecka betyder nytt ansvar. Nya saker att ta tag i.

Jag ser inte fram emot den här veckan. (Måste komma ihåg att andas) I morgon åker jag hem till Eskilstuna. Hem till ångesten och ensamheten i den tysta, tomma lägenheten. Jag går runt med tankar i huvudet hela dagarna nu. Väntar på det där kuvertet. Väntar på en tid. En tid jag helst vill slippa.

Det är en plåga att vara människa när väntan är det enda som finns.

Det är inget farlig, intalar jag mig. Intalar andra mig. Det kanske inte är farligt efter att man upplevt det men just nu, när jag går runt och inte vet någonting alls så är det jättefarligt. Det farligaste jag varit med om.

Jag känner den där känslan av nervositet rinna genom kroppen som en sjukdom. Känner efter om jag har ont i magtrakten och darrar ibland på underläppen utan att jag vill.

Rädslan styr och jag har drömt mardrömmar flera nätter i rad nu. I natt drömde jag om människor jag vårdat på mitt gamla jobb. De är sedan länge borta ur tiden men i natt kom de tillbaka. Det var lik överallt och jag skulle vårda dem. Sova bredvid dem och ge dem livet åter. Det var hemskt.

Allt bottnar i min oro och den växer sig starkare för varje dag. Jag vill bli av med allt så att jag kan känna mig normal igen. Jag vill slippa de där oroliga, svarta fjärilarna i magen. De rumlar runt och gör skada trots att de är så sköra. Hur det nu är möjligt.

Att inte tänka är en omöjlighet, det vet vi alla. Ändå är det vad folk säger åt en att göra. Tänk inte så mycket, det går över. Det är inget farligt. Det är en vanlig åkomma. Ord, allt är bara ord som jag inte lyssnar på. Tomma meningar som jag önskar kunde trösta en lite när det känns som värst.

Idag känns det inte så bra. Det känns jobbigt och jag vill inte åka hem till min hall där det kommer att ligga ett vitt kuvert...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...