Jag fick en alldeles ny och fin byrå av mamma och pappa att ställa i hallen. I en av lådorna låg en jättefin lampa i glas som jag skulle byta ut den gamla lampan mot. Mamma sade att det var en chansning att köpa den där lampan och hon sade att den håller väl så länge den håller.

Hon har rätt. Mamma känner mig. Jag är en sådandär klant som har sönder allt. Det räcker med att titta på något så liksom faller det sönder i tusen bitar för att aldrig kunna lagas. Men jag har lovat att vara försiktig om lampan. Den är väldigt fin!

Pappa hade kämpat med att bygga ihop byrån i fyra timmar. Han är rolig han! Jag kan se det framför mig, hur han kämpar och bygger, bygger fel och bygger om tills det tillslut blir rätt och han är nöjd som en femåring som nyss fått en påse godis.

Det är så härligt med lite nya grejer här hemma. Ny säng, ny byrå och ett nytt duschdraperi. Idag handlade jag en fin liten grej att hänga på en krok som jag har i hallen. Ett snöre med pärlor å lite såntdär. Det blev fint. Jag köpte också en krokgrej som ja ska försöka få upp i badrummet så att jag kan hänga upp mina handdukar någon annan stans än på duschdraperistången...

Färg att måla om hallspegeln har också inhandlats och det ska jag nog ta tag i imorgon. 

Ja det blir nog bra det här. Ska försöka fynda lite tavelramar på nån loppis också så att jag kan komma igång med min fotovägg. Måste leta upp en massa fina foton på alla fina vänner och familjen som jag kan framkalla. Mmm det kan nog bli bra det där.

Hoppas jag får lite pengar i födelsedagspresent så jag kan fixa och ordna lite mer här hemma och kanske köpa den där jackan jag hittade på stan idag...

Nu ska jag svälja det sista teet och sätta mig och läsa lite tror jag...

Jag svalde dig med allt ditt varma hull och hår. Men när mättnaden lagt sig kom saknaden. Ensamheten.

Där inne sparkade och levde det om. Blev du arg?

Sluta bråka, ge upp. Du är min nu!

Jag svalde dig för att behålla dig. För alltid. 

Vi ska alltid ha varandra. Du och jag, jag och du. Vi. Hörde du vad jag sade? Eller måste jag skrika? 

Du är hopplös. Lyssnar aldrig. 

Jag svalde dig med allt ditt varma hull och hår. Men när skriken tystnat kom saknaden. Ensamheten.

Där inne blev det lugnt och tyst. Somnade du?

Vakna, hör du mig? Vakna nu!

Jag svalde dig för att ha dig var. För alltid.

Vi kommer aldrig att få varandra nu, Du och jag, jag och du. Det som skulle ha blivit vi. Hörde du vad jag sade? Eller blev du döv?

Det är hopplöst. Jag saknar dig.