Jag har blivit kallad till gynekologisk cellprovtagning!Jag fick nästan hjärtklappning när jag öppnade kuvertet och såg vad det innehöll. Jag? Nu? Men, jag är ju bara tjugos...

Japp, jag har alltid tänkt på sådana saker som "mammagrejer", sånt som mammor gör, min mamma, något äldre kvinnor precis som med mammografi. Jag visste dock att man kan bli kallad för en sådan provtagning från det året man är 23 eller 25 eller vad det nu är men jag har tydligen inte insett stt jag blitt ett helt år äldre och faktiskt börjar närma mig de 30.

Då kom nästa funderingar. Vad innebär det hela och har man cancer om man har cellförändringar? Kommer jag att dö? Har jag inte lite konstiga smärtor i äggstockarna? Har jag inte de här symtomen som tyder på livmoderhalscancer?

Som vanligt, när man läser på om någon sjukdom så tror man att man har den. Hjärnan och kroppen hittar på symtomen och lurar en. Hypokondriskt? ;)

Nej men allvarligt så kom en massa funderingar fram i huvudet. Så idag har jag läst på och insett att chansen att ha livmoderhalscancer inte är särsilt stor och även om man har cellförändringar så kan de bero på en annan infektion eller bara finnas där för att sedan "växa bort" och de allra flesta cellförändringar leder inte till cancer. Det lugnade mig en aning men jag tycker fortfarande att det är jobbigt att gå och vänta. Måste man få sådana där papper så himla långt i förväg? Hjärnan hinner ju ställa till med en hel massa spratt under tiden. Det är dumt.

Det är jättebra att man får gå på sådana här undersökningar men man är ju samtidigt fruktansvärt rädd för att något fel eller onormalt skall hittas.... Nu kommer jag inte att kunna sluta tänka på detta förrän provsvaren kommer... Skitjobbigt. A pain in the ass så att säga men vad ska man göra?

Nåväl, jag hoppas jag är frisk och kry!!