Nattens änglar fladdrar vilset omkring under gatulyktorna. Under månen fladdrar vi. Vilsna och trötta.

Med tankarna spretandes runt skallen går vi vidare. Trampar ner grannen och fru Olsson utan att bry sig det minsta. Man ska väl leva i nuet?

Medan bilarna parkerar i sina rutor och somnar för kvällen ber barnen sina aftonbönor. Men inga önskningar kan gro i livets jord. Dags att vända om och sluta tro på någon annan än sig själv. Blaha blaha...

Nu luktar blommorna så där starkt igen. Tänk att tiden snart runnit ut och grodorna nyss har vaknat. Brölande fria kor skall snart spärras in igen. Äta ruttet hö. Får de morötter ibland? Eller något annat gott?

Snigelspåret jag följde i går har torkat nu. Blivit en glittrig väg för myrorna att följa. Kanske är det själva regnbågen? Skatten vid dess slut är ett snäckskal med ett skinande innanmäte. En bunker för rädda myror att ta skydd i.

Den enes död...

Jag läste nyss ett par ett år gamla inlägg här i bloggen. Ett år har nu gått sedan jag fick det härliga beskedet att jag kommit in på högskolan. Jag blev nästan lika glad nu när jag läste om det som jag blev då när jag fick reda på det.

Nu har jag klarat av nästan nio veckor på mitt gamla jobb och jag är så himla less på det! Som ni alla säkert redan vet... Jag längtar till skolan och jag längtar ut från demensboendet varje dag jag går dit. Jag ska inte vara där. Min arbetsplats är någon annan stans.

Nästa sommar ska jag ha fixat mig ett annat jobb och sagt upp mig från den här tjänsten. På ett sätt så känns det dumt att säga upp sin tjänst men å andra sidan så tänker jag aldrig mer sätta min fot på det där stället. Man mår inte bra av att slita som en ensamvarg utan att få ens ett tack tillbaka. Dessutom vill jag ju prova på något nytt och gärna något som kan ge mig ett jobb inom min genre i framtiden när jag studerat färdigt. Och om jag inte säger upp mig så är ju risken stor att jag kommer att återgå till det jobbet fast jag inte vill när skolan är slut. Att säga upp sig blir en spark i röven och då är man tvungen att gå ut och hitta något nytt att göra. Det är det jag känner för och det är sannolikt så det kommer att bli också!

Nej jag kan inte känna annat än en stor och härlig varm lycka. Jag mår bra nu och jag har det bra. Jag älskar mitt liv så som det är nu. Ok, vissa saker kanske man vill ändra på så att de blir till det bättre men man får ta allt för vad det är.

Jag är tacksam för allt jag har. Tänk vilken tur att jag sökte in till högskolan förra året. I år hade det varit en omöjlighet att komma in med ungefär dubbelt så många sökande. Det blev verkligen en helomvändning precis som jag skrev förra året att det skulle bli.

När jag läser gamla inlägg så är de precis tvärtemot så som jag har det idag. Jag har min fina korvbulle, visserligen i Enköping, men han finns där och jag tycker så himla mycket om den mannen! Jag har min skola att gå till i två år till och det känns så himla skönt även fastän det blir fattigt. Det är värt allt!! Å så har jag mina vänner och deras underbara ungar. Tiden, det är väl det enda jag har att klaga på. Den räcker liksom inte till till alla.

Syster yster har gått klart teaterkursen och ska nu flytta iväg till Halmstad om ett par veckor. Gud så tomt det kommer att bli. Däremot unnar jag dig det syrran. Du kommer att få det så himla bra och du får flytta hemifrån för första gången! Jag vet hur det är och det är något av det härligaste man kan göra. Man känner sig så fri och självständig! Hoppas att studierna blir vad du förväntar dig och att du kommer hem ibland och hälsar på oss.

Ja jösses, tänk så bra man har det egentligen!!