Är du ledsen lille vän? Har drömmarna skrämt livet ur dig?

Somna om du fina, livet skrämmer livet ur oss alla.

Faller tårarna igen? Blunda en stund så glömmer du snart.

Minns du sången vi sjöng här om natten?

Så nära inpå min själ ligger din varma kropp. Din kind emot mitt bröst som guppar upp och ner. På den mjuka magen ligger din hand. Så tryggt.

Ibland får mina armar för sig att krossa dig, älska dig sönder och samman för att sedan knöla ihop dig till en liten boll. En liten boll att lägga under kudden och ta fram när ensamheten känns som störst. När hjärtat behöver tröst.

Hur går det lille vän? Framåt blir väl bakåt om man vänder på det?

Gå vidare du fina, ty vägen den tar aldrig slut.

Darrar fingrarna igen? Skriv några rader så försvinner det snart.

Minns du sången vi sjöng här om natten?

Så långt ifrån varandra har vi aldrig varit. Fastän nära är vi. Jag ser dig när jag blundar och jag hör dig när allt är tyst. Men hur kan jag känna dig när känseln är borta? Är det jag eller är det du?

Varför kommer du inte när jag skriker efter dig, när trösten känns så långt borta och livet slutar att andas? Varför kommer du inte när jag vrålar och vrider mig i plågor? När jag gråter av saknad och ilska. Varför kommer du inte trots att du lovat?

Är du ledsen lille vän? Varför går du inte?