Böckerna ligger uppslagna, fladdermössen fladdrar tyst kring husknutarna och mörkret har fallit. Det ligger inte kvar någon lång stund men tillräckligt länge för att man ska få känna sig ett uns mänsklig.

Kroppen kokar inifrån och varje rörelse är en ansträngning. Att vakna och att fortsätta vara vaken är inget som lockar. Sömnen med dess oänderligt föränderliga innehåll och hjärnans ovetande om vad som händer där ute i den verkliga världen känns mer svalkande än ett dopp i närmaste sjö. Näsan orkar inte lukta, magen knorrar inte och läpparna, de är ständigt törstande.

Det som i 20 grader Celsius fungerar alldeles utärkt har nu helt gett upp. Tankar som inte finns dyker upp och tänkandet stannar av. Ett plus ett? Varför är vi så här? Önskar oss värme när det är iskallt och kyla när det är kokhett? Kan vi inte vara nöjda någon gång bara? Låta allt vara som det är...

Nänä för i landet lagom där vill vi ha ett lagom väder. Ett väder där man kan ha lagom med kläder på sig, vara lagom törstig och hungrig, vara lagom svettig och få en lagom solbränna. Men ingen av oss vet väl egentligen vad det där lagom är för något? Vara lagom svettig?

Det är inte ens kallt på natten. Mitt i natten. Varmt. Svettigt, eller snarare klibbigt. Lungorna vill vägra inandningsluften men tvingas ändå att ta de där djupa andetagen som knappt ens känns. Andas jag verkligen? Lever jag? Jodå, myggbetten kliar, jag lever. Det är ett konstaterande. En verklighet, precis som värmen, klibbet och den påhittat dåliga syrehalten. Ändå så orkar man. Inte mycket men lagomt.

Det är om natten, om det nu finns en sådan, som allt det inre kommer fram. Vågar sig ut och anstränger sig så gott det går. Läser, skriver, önskar, drömmer och älskar. Jodå, det är mörkt nu och jag önskar er alla en god morgon!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...