Jag vill inte uppmuntra, jag vill uppmana er kvinnor och unga tjejer att gå på cellprovtagning när ni blir kallade.

Idag är det exakt ett år sedan jag blev kallad. Ett år.

Efter första provet visade det sig att jag hade cellförändringar, som var tvungna att opereras bort. I Januari genomfördes operationen och det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag tänker fortfarande på det varje kväll innan jag somnar. Men jag tänker också, att det var jäkla bra av mig att gå för nu kan jag undvika åtminstone en form av cancer. Livmoderhalscancer.

Jag har precis varit på en uppföljningskontroll där allt såg bra ut. Men det vet man inte förrän man får provsvaren så jag måste vänta lite till. Jag måste dock tro att allt är bra nu och att doktorn gjorde sitt jobb när hon tog bort den delen av mig som inte såg så bra ut. Jag är frisk nu. Det har jag bestämt.

Det jag vill säga med det här inlägget är att det är väldigt viktigt att gå på de här cellprovtagningarna. Jag vet att det är jobbigt och jag vet att det som kommer efter att man fått veta att man har cellförändringar är ännu jobbigare (stundtals vidrigt). Men när allt är klart och överstökat så känns det bra. Det känns bra att veta att det inte längre är något fel på min apparat som förhoppningsvis så småningom ska bära, skydda, skapa och föda mina framtida barn. Jag kan slappna av nu och tänka på andra saker.

Ingen av oss vill ha cancer och har vi sätt, på vilka vi kan försöka undvika denna vidriga sjukdom, så tycker jag att vi ska utnyttja dem. Tänk om jag hade struntat i att gå på cellprovtagningar några år framöver och sedan fått livmoderhalscancer som eventuellt kan leda till barnlöshet innan jag ens fött några barn. Hur skulle jag ha kunnat förlåta mig själv då?

Det är inte alla cellförändringar som utvecklas till cancer men sådant kan man aldrig veta förrän efterråt. När det är för sent. Så gå på era rutinundersökningar och undvik livmoderhalscancer!

 

Alle

27 augusti 2010 10:22

Håller med det är viktigt!
Ha en skön helg...Alle

http://www.alleswe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...