Det känns som nån kastat ner en burk syra i lungorna. Det svider och gör ont i hela bröstet och det känns inte alls bra. Inte ett dugg. Det är en bajsdag idag och ingen praktikplats fick jag heller...

Ibland vill man bara gå och gömma sig, gråta en skvätt för att sedan gå ut ur sitt gömställe som en något bättre och mer revanschsugen människa. (Jag ska allt visa den här jävla astman att den inte ska få vinna och den där praktikplatsen, den var säkert ändå jättedålig!!)

Sådärja, då var det avklarat. Ibumetinen svald, ansiktet avsvalkat och viljan att sova infinner sig inte alls... Orkar inte sova, är för trött. Måste andas.

Nu är det ju så att alla dagar är inte bra dagar. Det vet jag. Men vafaaan...

Tur att jag har en spelande korvbulle här hemma som åker till affären, pyntar i badrummet och spelar lite till. Han är mitt allt!

Synd att vi inte har någon coccillana hemma. Det hade jag velat ha nu! Man somnar som en stock av 15 ml. Underbart!

Imorgon ska vi äta blodpudding! Gott men jag tror inte att jag kommer att känna vad det smakar. Tur att man liksom ätit det förut så att jag kan minnas smaken. Alltid något!

Kanske är det dags att sluta svamla nu och försöka sova fastän det e det minsta jag har lust med. Det känns som en plåga att lägga min varma, sjuka kropp under ett täcke och låta den ligga där och svettas tills det ljusnar...

God natt!