Här om dagen var mamma och jag på besök hos mormor. Vi gick igenom en del lådor fyllda med fotografier och annat som har med min familjs historia att göra. Det är alltid lika spännande att höra mormor berätta om sitt liv. Så klart så fick jag några bilder med mig hem. Den ovan föreställer min mamma och mig, alldeles nykläckt. Jag måste säga att min mamma ser alldeles fantastisk ut på den här bilden.

Till saken hör den att min mormors historia är ganska spännande och väldigt tragisk. Jag vill inte avslöja något här egentligen för efter det här besöket så har jag tänkt att jag skulle kunna skriva en bok om mormor och alla hennes syskon och deras historier. Jag fick ta del av ett brev som min mormors far skrev en gång för länge sedan och det var svårt att hålla tårarna borta. Det var ett hemskt och otroligt vackert brev på en och samma gång. Det var det här brevet som fick mig att tänka på att börja skriva ner allt med brevet som något slags intro.

Mormor har en hel del information om sin släkt som jag känner borde skrivas ner i en mer samlad form. Kanske är det menat att jag ska göra det? Mormor och de av hennes syskon som ännu är i livet har en historia att berätta och nu tänker jag ta tag i det tror jag. Det är fint att ha en livsberättelse på mormors sida nedtecknad. Dessutom vill jag få fram den information som finns innan mormor blir för gammal. Man måste ha i åtanke att ens släktingar inte lever i all evighet. Tyvär.

Så mormor, jag hade tänkt att vi ska författa en bok du och jag!

Min vackra mormor.

Mormor och morfar, som jag dessvärre aldrig hann lära känna.

 

J

17 oktober 2011 13:27

Det syns vem du är lik :)

 

Birran

17 oktober 2011 14:58

Du är inne på samma spår som jag. Under min mammas sista år bad jag henne ofta berätta om sin barndom och om släkten. Vi tog också med henne på en resa till hennes barndomstrakter så hon fick återuppleva dessa och även visa oss. Skriv boken tillsammans med din mormor, en bra tanke! Och du, fina foton! Annelie var ung och vacker...nu är hon bara vacker. Och att det var Ingrid, det såg jag.

madeleine karlsson

17 oktober 2011 15:40

Ja, man måste ta hand om allt gammalt för gör man inte det nu så glöms det bort sedan och det är synd tycker jag.

Ja visst ser man att det är mormor! Hon är sig lik. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...