Jag kom precis hem från en joggingtur/promenad i det ruskiga höstvädret och så fort jag klev innanför dörren så började magen skrika och göra sig märkvärdig. Vafan, lugna dig liksom, tänkte jag.

Tills jag kom på att det enda jag har ätit idag är två smörgåsar med salami på, en kopp te och två glas vatten. Vad är det här? Så här kan jag inte hålla på. Jag måste äta! Grejen är så här att Korvbullen går till jobbet på morgonen och allt som oftast så går även jag upp då, kokar först en kopp te som liksom får starta igång magen och någon timme efter det så brukar jag äta gröt eller smörgås, yoghurt eller något annat. Men sedan då? Sedan läser jag en bok, kollar på de vanliga tv-programmen som går på morgonen, Unga mödrar, Förlossningskliniken, repriser av Drömmen om ett barn eller Barn till varje pris och andra faktaprogram. (Hmm jag märker här nu att det här kanske låter lite märkligt men ja, jag tycker om barn helt enkelt.) Hur som helst, sedan så sitter jag lite framför datorn, ringer något samtal till A-kassan eller någon annan, tar en promenad och duschar, gör mig iordning och vips! Vips så är klockan tre på eftermiddagen, som nu till exempel...

Jag glömmer alltså bort att äta och eftersom jag itne gör något direkt fysisk, förutom promenaden och joggningen så känner jag mig liksom inte hungrig. Men klokan tre är det ju för sent att äta lunch så då måste jag ju vänta på middagen som jag äter när Korvbullen kommit hem från jobbet...

Mycket dåligt! Jag vet, men jag tänker helt enkelt inte på det. Så nu, klokan tre, sitter jag här med en måltidsersättningsshake. Den är inte god men jag var tvungen att få ner något "lätt" i magen, annars är jag rädd att jag dör.

Jag måste helt enkelt skärpa mig på den här punkten för det är absolut inte bra att ställa in kroppen på svält, det har jag ju hört många gånger. Frågan är bara hur jag ska vänja mig vid att alltid äta lunch runt 12-13?

Ja, jag ska göra mitt bästa och försöka i alla fall.

 

Birran

18 oktober 2011 15:55

Jag känner igen mig! Men jag är av den konstiga sorten, som kan leva ända fram till kvällen på mina morgonmackor. Men skärper mig oftast och försöker äta i skaplig tid. Var rädd om dig, Madde! Skärp dig nu och lev inte på måltidsersättningar! Kram!

 

J

20 oktober 2011 11:06

söt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...