Gick som vanligt igenom artiklarna på Aftonbladet.se och fastnade direkt vid ett ord som jag inte har hört på länge. Så fort jag såg det så antog jag att artikeln handlade om mig för jag är ju, eller var snarare, ett av dem. Trots att jag vuxit upp och som sagt inte fått ordet direkt eller indirekt riktat till mig på flera år så satt den där känslan kvar. Den där känslan som säger att man är mindre värd och fulare än alla andra.

Här är artikeln och den handlar alltså om mulliga barn. Tyvär kan jag inte läsa hela för jag betalar helt enkelt inte till aftonbladet för att få lov att göra det... Men hur som helst, det här ordet som jag hatar, mullig. Mullig. Mullig och gullig.

Jag mår illa av det ordet för det har jag hört sedan jag var liten. Kompisar kunde ibland när man var yngre säga "Men du är ju inte tjock egentligen, du är ju bara mullig". Vuxna kunde ibland tala över ens huvud och säga "Hon kanske inte borde äta fler pannkakor nu hon är ju trots allt lite mullig". Men vad betyder egentligen det här ordet som jag så starkt ogillar? Betyder det att man är rund? Att man är fet? Att man är tjock men inte så tjock att det är farligt? Att man är större än dem som räknas som normala? Att man inte ska få njuta av god mat? Att människor omkring en "varnas" för att inte ge den som kallas mullig något som innehåller socker eller fett? Jag vet faktiskt egentligen inte. Det enda jag vet är att jag absolut inte ser det som något positivt.

När jag växte upp så var ordet mullig snarare något man sade till människor för att verka snäll. Du är ju inte tjock, snarare mullig och det är ju bara gulligt. Fint liksom. Det var menat och skulle uppfattas som något positivt men man är inte dum. Man förstår mycket väl vad det innebär och kan direkt läsa mellan raderna. Personen som yttrar sig så vill inte såra med att säga att man faktiskt väger några kilon för mycket eller är tjock. När man kom upp i tonåren och fettet fortfarande satt som en smäck kring midjan hette det istället att man hade en "stadig benstomme" eller att man var "kurvig". Jo tacka fan för det, nog är man kurvig allt och det ordet föredrar jag faktiskt framför mullig. För det är ett engativt och nedvärderande ord. Ett fult ord.

Men man kan ju inte säga till en pojke eller en ung man att han är kurvig, då blir det ju liksom lite fel... Så vilket ord ska man egentligen använda till barn och ungdomar, både pojkar och flickor när de väger några kilon för mycket? Jag föredrar helt enkelt ordet överviktigt, för det är precis det man är. Inget annat. Det sårar inte att säga att man är överviktig för jag kan tala om att den som är överviktig i allra högsta grad är medveten om det. Även barn. Jag visste det. Jag har alltid vetat det för jag är uppfostrad så. Jag tyckte väldigt mycket om mat och sötsaker när jag var liten och kunde äta tills jag fick ont i magen och någonstans var mamma och pappa tvungna att säga stopp. De pratade kanske inte direkt med mig när jag var yngre, inte som jag kommer ihåg i alla fall men det talades över huvudet på mig med exempelvis dagmamman och kompisars föräldrar. Jag fick helt enkelt inte äta allt som erbjöds, eftermiddagsfika med kakor och bullar, godis mitt i veckorna och så vidare. Det är jag tacksam för idag, att de satte gränser och faktiskt hjälpte mig med det när jag inte förstod bättre själv. Vem vet hur jag hade sett ut annars idag? Däremot kan jag tycka att man måste involvera barnen i sådana här saker. Jag kunde naturligtvis lägga ihop ett och ett, jag förstod att jag inte fick äta för att jag var tjock och då kunde riskera att bli tjockare. Men det är skönt att veta att hela familjen är på samma sida liksom för då kanske man bättre kan förklara för skolkamrater eller andra varför man äter en smörgås istället för nybakta bullar...

Jag kan väl inte direkt säga att jag någon gång har skämts för hur jag ser ut. Jag är jag och jag är så här. Jag har vägt betydligt mindre än vad jag gör idag men jag var inte speciellt nöjd då heller. Jag var fortfarande den "tjockaste" i kompisgänget och jag kunde inte ha de moderna magtröjorna... Men jag har alltid trivits med min kropp (utom nåra år i tonåren när man hatade hela sig själv) och jag tänker fortsätta med det. Livet är för kort för att vara missnöjd och leva efter andras pipa hela tiden. Nu är jag vuxen och vet vad jag stoppar i mig. Jag vet att jag äter för mycket sötsaker (läs choklad) men jag vet också att jag äter mycket grönsaker. Jag vet att jag måste ut och röra på mig och det gör jag också och jag vet att man måste vara överrens med sig själv. Det är jag. Trots att jag är överviktig.

Kontentan av detta är att ordet "mullig" bör sluta användas. Det är ett hemskt ord som gör ont och sitter kvar länge...