Gick som vanligt igenom artiklarna på Aftonbladet.se och fastnade direkt vid ett ord som jag inte har hört på länge. Så fort jag såg det så antog jag att artikeln handlade om mig för jag är ju, eller var snarare, ett av dem. Trots att jag vuxit upp och som sagt inte fått ordet direkt eller indirekt riktat till mig på flera år så satt den där känslan kvar. Den där känslan som säger att man är mindre värd och fulare än alla andra.

Här är artikeln och den handlar alltså om mulliga barn. Tyvär kan jag inte läsa hela för jag betalar helt enkelt inte till aftonbladet för att få lov att göra det... Men hur som helst, det här ordet som jag hatar, mullig. Mullig. Mullig och gullig.

Jag mår illa av det ordet för det har jag hört sedan jag var liten. Kompisar kunde ibland när man var yngre säga "Men du är ju inte tjock egentligen, du är ju bara mullig". Vuxna kunde ibland tala över ens huvud och säga "Hon kanske inte borde äta fler pannkakor nu hon är ju trots allt lite mullig". Men vad betyder egentligen det här ordet som jag så starkt ogillar? Betyder det att man är rund? Att man är fet? Att man är tjock men inte så tjock att det är farligt? Att man är större än dem som räknas som normala? Att man inte ska få njuta av god mat? Att människor omkring en "varnas" för att inte ge den som kallas mullig något som innehåller socker eller fett? Jag vet faktiskt egentligen inte. Det enda jag vet är att jag absolut inte ser det som något positivt.

När jag växte upp så var ordet mullig snarare något man sade till människor för att verka snäll. Du är ju inte tjock, snarare mullig och det är ju bara gulligt. Fint liksom. Det var menat och skulle uppfattas som något positivt men man är inte dum. Man förstår mycket väl vad det innebär och kan direkt läsa mellan raderna. Personen som yttrar sig så vill inte såra med att säga att man faktiskt väger några kilon för mycket eller är tjock. När man kom upp i tonåren och fettet fortfarande satt som en smäck kring midjan hette det istället att man hade en "stadig benstomme" eller att man var "kurvig". Jo tacka fan för det, nog är man kurvig allt och det ordet föredrar jag faktiskt framför mullig. För det är ett engativt och nedvärderande ord. Ett fult ord.

Men man kan ju inte säga till en pojke eller en ung man att han är kurvig, då blir det ju liksom lite fel... Så vilket ord ska man egentligen använda till barn och ungdomar, både pojkar och flickor när de väger några kilon för mycket? Jag föredrar helt enkelt ordet överviktigt, för det är precis det man är. Inget annat. Det sårar inte att säga att man är överviktig för jag kan tala om att den som är överviktig i allra högsta grad är medveten om det. Även barn. Jag visste det. Jag har alltid vetat det för jag är uppfostrad så. Jag tyckte väldigt mycket om mat och sötsaker när jag var liten och kunde äta tills jag fick ont i magen och någonstans var mamma och pappa tvungna att säga stopp. De pratade kanske inte direkt med mig när jag var yngre, inte som jag kommer ihåg i alla fall men det talades över huvudet på mig med exempelvis dagmamman och kompisars föräldrar. Jag fick helt enkelt inte äta allt som erbjöds, eftermiddagsfika med kakor och bullar, godis mitt i veckorna och så vidare. Det är jag tacksam för idag, att de satte gränser och faktiskt hjälpte mig med det när jag inte förstod bättre själv. Vem vet hur jag hade sett ut annars idag? Däremot kan jag tycka att man måste involvera barnen i sådana här saker. Jag kunde naturligtvis lägga ihop ett och ett, jag förstod att jag inte fick äta för att jag var tjock och då kunde riskera att bli tjockare. Men det är skönt att veta att hela familjen är på samma sida liksom för då kanske man bättre kan förklara för skolkamrater eller andra varför man äter en smörgås istället för nybakta bullar...

Jag kan väl inte direkt säga att jag någon gång har skämts för hur jag ser ut. Jag är jag och jag är så här. Jag har vägt betydligt mindre än vad jag gör idag men jag var inte speciellt nöjd då heller. Jag var fortfarande den "tjockaste" i kompisgänget och jag kunde inte ha de moderna magtröjorna... Men jag har alltid trivits med min kropp (utom nåra år i tonåren när man hatade hela sig själv) och jag tänker fortsätta med det. Livet är för kort för att vara missnöjd och leva efter andras pipa hela tiden. Nu är jag vuxen och vet vad jag stoppar i mig. Jag vet att jag äter för mycket sötsaker (läs choklad) men jag vet också att jag äter mycket grönsaker. Jag vet att jag måste ut och röra på mig och det gör jag också och jag vet att man måste vara överrens med sig själv. Det är jag. Trots att jag är överviktig.

Kontentan av detta är att ordet "mullig" bör sluta användas. Det är ett hemskt ord som gör ont och sitter kvar länge...

Bålsta är pyttelitet, men mysigt och nu har jag varit där.

Det gick bra tycker jag. Eller ska vi säga så här, jag är glad och nöjd hur det än blir. Jag räknar ju inte med att få det här jobbet, konkurrensen är säkert stenhård. Men jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig. Det finns inget jag ångrar att jag sade eller inte sade. Jag känner mig tillfreds helt enkelt och vill de inte anställa mig så passade jag helt enkelt inte för uppdraget. Men det var ett väldigt trevligt samtal och alla var glada, skojade och hade trevligt. Det var inte alls stelt eller konstigt på något sätt. Det var skönt.

Det värsta med allt är att jobbet lät så mycket roligare nu när de förklarade det för mig lite mer ingående. Så nu vill jag ju verkligen ha det! Men ja, nu får jag bara vänta och se hur det går. Spännande följetång va?

Men jag kan bara inte ha sådan tur att få det första jobbet som jag går på intervju för... Sådan tur har inte jag.

Förresten så glömde jag tala om vad jag gjorde igår...

Jojjomensan, jag bakade lussebullar och lussekatter så det stod härliga till! Det blev nog bortåt en hundra stycken tror jag men några smaskade jag och V i oss igår kväll. Det är väl bra härligt med nybakade bullar ändå?

Det blev lite mandelmassa över från gårdagens bakande så nyss gjorde jag några mandelmassebollar täckta med mörk choklad och sedan blev det ju så klart en massa smällt choklad över så då stoppade jag i en hel hög med nötter, frön och cocos i den å så bredde jag ut allt på en plåt. Jag strödde lite flingsalt över för att testa hur det kommer att smaka. Tanken är att jag ska skära dem i rutor sedan när de stelnat...

Så ja, vi kan väl säga att julen har börjat nu...

God afton!

God morgon på er vänner och ovänner!

Det var svårt att somna igår kväll, låg och funderade på frågor som kan tänkas ställas och på de svar som jag förmodas kasta ut ur min mun. Jag kom på några skitbra svar på frågor jag inte ens vet om de kommer att fråga. Men nu har jag nog glömt alltihopa. Hjärnan bubblar över. Jag vill ju det här. Jag vill verkligen ha ett jobb!

Nu är jag faktiskt riktigt nervös, har ont i magen och munnen är alldeles torr. Men jag är positivt nervös, jag känner att det här kan gå bra. Jag är inte dum i huvudet! I alla fall så är det det jag intalar mig. Nu sitter jag mest och funderar på vilka örhängen jag ska välja... De guldiga mer "vuxna" örhängena eller de med ugglor i, för att de är fina och känns trygga där de dinglar i örsnibbarna. Det lutar åt ugglorna... Men asch, jag vet fan inte! Bryr de sig om örhängen? Kommer de ens att märka dem? Och kläderna då? Ser jag inte lite ut som en lucia i min vita långa långärmade tröja? Borde jag ha en kofta istället? Håret då, utsläppt eller uppsatt? Vilket passar bäst? Vilket ser mest "vårdat" ut? Herregud, så här går tankarna...

Jag tror inte de bryr sig om så mycket annat än min personlighet egentligen. Jag kommer ju åtminstone inte dit i kort-kort kjol, nätstrumpbyxor och tuttarna hängandes utanför något litet linne...

Nä, nu skiter jag i allt det här, tar på mig ugglehängena och går dit precis som jag är, för det är ju det som är jag! Gillar dem det inte så passar jag inte där helt enkelt. Det ska hur som helst bli väldigt roligt och intressant att snart gå på min första riktiga anställningsintervju! Får jag inte jobbet så har jag ändå kommit en liten, liten bit på vägen och är en intervju rikare.

Vi hörs i eftermiddag gott folk! Nu håller ni tummar och tår för min skull!