Sitter här och väntar på att tevattnet ska koka färdigt. Fryser så in i norden och har stoppat ner fossingarna i Korvbullens alldeles för stora fårskinnstofflor. Julen och nyåret har passerat. Det gick så fort... Måste packa ner alla stjärnor och tomtar här hemma nu men det tar emot litegrann. Jag vill gärna att julen ska fortsätta i all oändlighet.

Så här i början på januari så brukar det tjatas och gnatas om alla nyårslöften. Jag har inga sådana. Däremot så ser jag varje nyår som en sorts nystart. Det man inte gjorde eller hann med förra året kanske man hinner med eller klarar av det här året. Ju äldre man blir desto skörare inser man att livet är. Min farfar fyllde åttio för någon vecka sedan och i helgen så hade vi en stor middag tillsammans. Alla åt, drack och var glada. Men jag vill också bli åttio år och se mina barnbarn växa upp. Jag vill inte bli en soffpotatis med högt blodtryck, risk för diabetes och annat. Jag vill leva och jag vill vara frisk.

Den senaste tiden har jag mer och mer förvandlats till en stillasittande klump av missnöje. En person som inte känner sig lika glad som annars och en person som vill mer än vad hon tar sig för med. Det tänkte jag ändra på nu. Jag fick låna pengar av mamma och pappa och nu har jag äntligen köpt mig ett halvårskort med både gym och gympapass på Friskis och Svettis. Det känns riktigt bra fast en aning läskigt. Som jag önskar att någon av mina vänner kunde bo här och följa med mig till gymmet eller ta ett träningspass på kvällskvisten! Det känns väldigt läskigt att kliva in på det där fräscha, öppna gymmet alldeles ensam.

Jag tycker nämligen inte om gym. Har aldrig gjort. Det beror absolut inte på att jag inte kan träna, jag är sjukt stark och orkar oftast lyfta mer än andra tjejer (Ja, faktiskt!). Det är snarare det där att man inte får vara ifred i sin träning. Man sitter där mitt emot alla andra och svettas, blir röd i ansiktet och lämnar svettmärken på både handtag och sitsar. Magen korvar sig och de enorma tuttarna är i vägen för de flesta maskinerna där man ska flänga med armar åt olika håll och jag känner mig mest malpalcerad. Hantlar funkar och olika gå/spring/trappmaskiner men de där träningsmaskinerna med vikter asså... Jag och min kropp passar helt enkelt inte i dem. Å så måste man justera vikter och benlängder och allt vad det är.

Men nu har jag i alla fall gett mig den på att jag ska träna där. Jag kan ju åtminstone använda rullbanden och trappmaskinerna. Vi får se när jag vågar börja lyfta vikter...

Imorgon ska jag börja tänkte jag. Hann inte med sista passet ikväll. Jag ska rycka upp röven från soffan och äntligen, äntligen sätta igång och träna på riktigt! Det är så lustigt, för när man väl bestämt sig så vill man liksom komma igång på en gång. Helst igår. Nu kan jag knappt vänta tills imorgon när jag får ta på mig de nya träningsbrallorna och cykla iväg till träningen! Som jag saknat den!

Kosten skall också ändras. Vi har redan börjat Korvbullen å jag med att bunkra upp med tonfisk, kyckling och sallad. Nu ska vi bli lite mer hälsosamma och leva lite längre!

Om någon i Enköping vill hänga med och träna så hör av er! Jag vill mer än gärna ha sällskap.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...