Det har gått ett år sedan jag blev gravid och nästan fyra månader sedan jag födde vår son. Under nästan ett års tid har jag knappt rört på mig annat än korta små vankande promenader. Jag hade ont nästan överallt under stora delar av graviditeten. Främst i bäckenet och blygdbenet. Det känns i min kropp nu kan jag tala om, att jag saknar muskler...

Jag har fortfarande ont i bäckenet och det knakar i alla leder hela tiden. Jag kan inte sitta på golvet som jag vill längre stunder. Knappt ens korta stunder. Kan definitivt inte sitta i skräddarposition eller med benen rakt ut lite åt sidorna i mer än någon minut. Jag vet att hela jag är uppmjukad på grund av att jag ammar men jag känner också att jag saknar mina vanliga muskler. Jag saknar min vanliga starka kropp helt enkelt.

Jag har gått ner alla graviditetskilon och lite till så jag tänker att jag ska utnyttja den lilla pepp jag känner och faktiskt börja träna så smått. Utöver barnvagnspromenader så måste jag styrketräna. Bygga upp mig igen.

Hämtade ner min skrumpna gamla kompis och köpte en bok. Nu ska jag bara hitta tiden...

Igår levererades spjälsängen. Verkligen jättesmidigt! Eller kanske inte... J ringde efter lunch, jag var tvungen att gå ner till porten och möta upp snubben som levererade sängen. Tog Olle i famnen och åkte med hissen ner. Ja där stod han med ett jättestort paket och en massa lappar som jag skulle fylla i. Det var inget annat att göra än att räcka över bebis till den okända killen och börja skriva. Olle var kolugn som tur var och verkade rätt nöjd med situationen. När jag signerat och donat med papprena så stoppade killen in det enorma paketet i hissen bara å sade tack och hej. Där stod jag med Olle och en otymplig kartong. Han erbjöd sig inte ens att följa med upp och ta ut paketet ur hissen...

Kunde inte direkt lämna min son uppe i lägenheten själv eller för den delen lägga honom i hissen. Till saken hör också att hissdörren går igen så jäkla snabbt att man själv knappt hinner ut utan att bli klämd (det gäller att vara snabb när man ska åka hiss med exempelvis vagnen). Jag hade resan upp till våning tre på mig att tänka ut hur jag skulle bära mig åt. Det var helt enkelt bara att lyfta paketet i det band som satt runt kartongen med ena handen samtidigt som jag höll Olle med den andra och fort som tusan mecka sig ut. Det gick faktiskt ganska bra men det hade ju varit fint att få leveransen direkt till dörren...

Vi byggde ihop den och bäddade iordning. Det blev så fint! Tänk att vår lilla kille vuxit ur vaggan och nu sover i en stor säng. Hur fort går inte tiden?

När det närmade sig sovdags stoppade vi ner vår son bland zebror och krokodiler. Vi läste en saga som vanligt. Jag tänkte att han kanske skulle få svårt att somna eftersom det luktade nytt och konstigt men han låg där så fint och micklade med sina små händer och nappen. Han sade inte ett knyst och somnade en stund senare.

För en stund sedan vaknade den lille mannen och var hungrig. Nu har han ätit klart och redan somnat om där i sin nya fina säng. Jag tror att han tycker om den!