Det är övning på regementet och det innebär att pappan i den här familjen spenderar mestadels av sin tid på jobbet nu någon vecka framöver. Olle och jag får helt enkelt försöka överleva utan honom. Hur nu det ska gå?

Vi far till min gamla hemstad imorgon och blir där några dagar. Som vanligt skall jag försöka träffa så många som möjligt. Det brukar bli stressigt men samtidigt är det ju härligt. Men jag vill också ta det lugnt, kanske sova en stund medan mamma och pappa tar Olle på promenad. Jag är ganska trött faktiskt. Det skall erkännas. Sömn är stundtals det enda jag kan tänka på. Skulle kunna somna lite varstans just nu känns det som. Samtidigt så vill jag inte sova för då missar jag ju en massa tid med den underbaraste lilla människan på den här jorden. Knasigt detdär...

Just i detta nu ligger han här bredvid mig på golvet och sover (ja inte direkt på golvet naturligtvis utan på en mjuk och skön bädd). Det är direkt dåligt. Han har inte sovit på hela dagen och naturligtvis så somnade han där medan jag packade väskan och hängede tvätt. Nu vill jag absolut inte väcka honom för då kommer det bli superknasigt och han blir mest ledsen och förvirrad. Dessutom kommer det ta nån timme extra innan han somnar om igen. Totalt ovärt och jag orkar faktiskt inte det. Det lutar alltså åt att jag snällt får sova på soffan... Åååh! Jag som sett fram emot att få krypa ner i sängen och lyssna på regnet som smattrar mot fönsterrutan. Det blir sällan som man tänkt sig.

Ja nog är det allt en aning tomt och konstigt utan J här hemma. Han jobbar nämligen natt och jag saknat honom redan. Min fina J! Tur att jag har Olle att pussa på! Det är värre för J tänker jag. Han måste klara sig utan både mig och Olle...

Vi försökte oss på att ta en selfie idag. Det var lättare sagt än gjort med en liten kille som aldrig är stilla. Men till slut så fick vi en som inte blev suddig...

Nä jag borde gå och borsta huggtänderna och sova nu egentligen. Måste upp tidigt om vi ska hinna med tåget.

God natt och sov så gott!