Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom.

Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gripa saker och upptäcka sin röst. Ja nu har han vänt sig både från mage till rygg och rygg till mage. Han höll på i flera nätter och övade och så till slut i förrgår så kom han på hur man skulle göra. Han vände sig från rygg till mage flera gånger.

Han dreglar också. Mycket! Jag bara väntar på de första små tänderna som kommer att pryda hans underbara leende. Ja leendet är nog det bästa, värmer hela själen. Snart kommer också skrattet, det där innerliga bubblande härliga skrattet. Det längtar jag efter.

Jag tror också att han börjar förstå att Olle är något som associeras med honom. Han vänder sig om ibland när man ropar och tittar så storögt. Min lilla gosse som börjar bli stor, börjar bli en person. Ja tänk vad det händer saker i den där lilla kroppen. Snart ska vi börja erbjuda smakportioner. Jag tänker att vi ska börja med någon form av potatis. Så spännande det ska bli! Jag hoppas att han kommer att tycka om mat. Han har ju att brås på så att säga...

Ollebolle i nya fina brallor som jag hittade på superrean på Åhlens. Nu ska vi se om den här lille gossen kanske vill lägga sig och sova (vi har försökt i timtal, men det är roligare att vara uppe, öva på att stå och prata.) för jag är så trött att det svider i ögonen.

God natt!