Leendet dog.

All glädje som funnits försvann.

Det tog bara ett ögonblick.

Ögonen slöts, munnen blev ett streck och hjärnan nollställdes. Du stod stilla, blick stilla, bara bröstkorgen rörde sig. 

Där framme fanns det som du mest av allt ville undvika. Ångesten växte. Du var tvungen att passera, det visste du. Han hade ju redan sett dig.

Där stod du som ett fån medan han kastade blickar över din kropp.

Hjärnan började återigen att ta kontroll, benen som nyss varit stela som två fiskpinnar började gunga och sakta stegade sig fötterna framåt. Fingrarna i vantarna var varma nu, svettiga. Vad gjorde det? Det var ändå ingen som skulle hålla i din hand. Det var aldrig någon som skulle hålla i din hand mer. 

Smärtan som följde efter att någon släppt taget var alltför stor så därför hade du bestämt dig för det, aldrig mer.

Du var glad att det var kallt ute, vantarna blev till ett skal, ett skydd mot allt det onda. Allt det onda som vid en första åsyn tycktes vara något ljuvligt och varmt men som alltidpå ett eller annat sätt utvecklades till något ont och smärtsamt.

Du närmade dig, även din panna blänkte av de små svettpärlorna som tvingat sig fram under mössans kant.

Att någon kunde få någon annans kropp att bete sig på dethär viset. Du förbannade honom. Du förbannade hans förmåga att ge dig känslor du numera kunde vara utan. 

Han log när du passerade. Han log detdär leendet som förr fick dig att smälta och bli till en liten, liten pöl på golvet framför hans 43:or. 

Du kände rosorna på kinderna som blommade ut i full prakt och förbannade dem också. Nu visste han, nu visste han att du ännu inte släppt taget.

Du ville för ett ögonblick sluta andas och sjunka igenom den frusna marken.  Synd att det inte var möjligt.

Du kvävde impulsen att vända dig om för att se om han fortfarande stirrade på dig. Du fortsatte framåt.

Du tänkte på det han gjort mot dig, det va på det viset du hade klarat dig utan honom så länge. Du tänkte på hur han behandlat dig och dina känslor. Du tänkte på de svidande orden och på alla nätter han spenderat med någon annan. Du tänkte på allt det onda. Det kändes bättre då.

Han skulle aldrig mer göra dig illa sålänge du orkade tänka på allt det dåliga.

Aldrig mer... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...