Jag kände på impulsen, den slog så starkt.

Hur kunde du veta?

Det var du som blev bödeln när du skrämde livet ur döden. 

Händerna som kramar så hårt blir kalla och rädslan lockar fram pärlor av glas vid din tinning. 

Skulle jag har gjort detsamma för dig utan att tveka? 

Utan tvekan.

Månskäran skär sig igenom de vassa trädtopparna där utanför.

Andningen så lätt, din bröstkorg så tom.

Jag slickar dina sår om du gömmer mina spår.

Tjänster och gentjänster.

Så starkt du klamrade dig fast vid ingenting.

Jag beundrade ditt mod.

Slutet kom för oss båda, den tid då allting var över.

Dina slutna ögon, din slappa hand, ditt bleka bröst.

Aldrig har det varit så tyst.

Aldrig hade jag känt mig såhär, så stark.

Jag vet nu, jag vet vart jag var på väg.

Jag vet var du väntar på mig. 

Därborta finns ingen rädsla och inget hat.

Ångesten är din bästa vän och mörkret är ljusare än någonsin.

Där borta.... där borta...

Vet egentligen inte vad jag gör uppe...

Borde ha lagt mig för länge sedan.

Tankar nu igen, de snurrar runt.

Vad vill dem egentligen? Låt mig vara ifred!

Saknaden efter någon är så stor ibland.

Större än något annat jag hittills känt. Svårt att förklara.

Någon förstår säkert, det är liksom något som man inte kan sätta fingret på...

En stark känsla som bottnar någonstans i magtrakten, liksom ett sug.

Jag vill bara veta hur det är, hur det känns.

Jag vill se det andra ser.

Jag vill gå igeom det andra går igenom.

Jag vill känna mig normal.

Jag vill slippa alla tankar som säger att det är fel på mig, att jag är ful, att jag är konstig, att jag inte duger.

Jag vill duga!!

Mörkret har fallit.

Du har setat där länge och stirrat på mig med dina tomma ögon.

Först för en stund sedan märkte jag vad du gjorde, vad du stal från mig.

Du slet stora bitar från mitt inre, tuggade dem.

Du malde ner dem till något som går att svälja.

Smaken spelar mindre roll, bara det fyller tomrummet som hägrat inom dig så länge.

Den gnagande värken försvinner snart och blir till något annat, tillfredsställelse. 

Den söta eftersmaken gör att du förmodligen suktar efter mer.

Jag har inget mer att ge dig nu, jag är alldeles tom.

Du stal det enda av värde, mitt allt.

Du du stal min värme, nu är allt så kallt.