Nu får det vara nog!!

Om ganska så exakt 10 dagar har jag varit singel i 24 år. 24 ÅR!

Jag har nog aldrig tyckt så illa om mitt singelliv som jag gör nu. Jag kan uppriktigt sagt säga att jag HATAR det.

Jag är så förbannat trött på att alltid vara den i kompiskretsen som är ensam, singel eller vad man nu väljer att kalla det.

Den som sitter utan någon att mysa med när det är filmkväll. Den som inte har någon att pussa på när man vaknar och säga god morgon till. Den som inte kan åka på släktmiddagar. Den som inte har någon att luta mig emot när jag är ledsen. Den som inte har någon...

Så har det liksom alltid varit.

Jag har alltid varit dendär nörden med konstig musiksmak som aldrig varit ihop med någon.

Jag har alltid varit den som man bara sett som kompismaterial för att jag är snäll och pålitlig och oftast väldigt glad.

Jag har alltid varit den som önskat mest men aldrig fått det jag helst av allt velat ha.

suck!

Inte heller dethär året har jag hittat någon... Jag har träffat några men ingen som det liksom klickat med. Typiskt.

Jag har verkligen försökt, det ska gudarna veta. Jag har trotsat en del av mina rädslor, tagit mig i kragen, gaskat upp mig, gömt undan känslor, letat men fortfarande ingenting... ingen...

När ska det hända? Underverket?

Jag går här å väntar och väntar och försöker å försöker....

Sedan slutar jag vänta och slutar att försöka för att folk säger att man inte ska leta. Rätt va det är så står han bara där, säger dem.

Det har heller aldrig hänt.

Jag har verkligen provat allt och ingenting.

Jag har varit modig, modigare än många andra. Jag har försökt verka ointresserad. Jag har försökt verka intresserad. Jag har försökt verka VÄLDIGT intresserad. Jag har försökt vara normal. Jag har försökt vara lite sexig. Jag har försökt testa sånt jag egentligen inte vågar. Jag har försökt, jag har försökt, jag har försökt....

Nu har jag inga fler trix i min trollerilåda. Jag har provat allt jag kan komma på, utan något som helst resultat.

Jag vet inte hur jag ska bära mig åt eller hur jag inte ska bära mig åt.

Jag behöver hjälp!

Jag vill inte vara ensam längre. Jag vill inte vara själv här i min lägenhet varje kväll. Jag vill inte vara den enda av mina vänner som fortfarande tycker det är roligt att gå ut å träffa folk å leta efter potentiella pojkvänner. Jag vill inte vara den som får höra om hur bra alla har det och hur lyckliga dem är. Jag vill inte vara den som får höra orden: Det kommer ska du se lilla vän!, Den som väntar på nåt gott....

Jag får krupp när jag hör sådana fraser. Det är det värsta jag vet. Det kommer ju aldrig, fattar ni inte det? Jag är fortfarande singel trots alla 67493027298 fraser som ni så omtänksamt delat med er av under x antal år...

Folk säger att man bara ska vara sigsjälv. Jag är alltid migsjälv, det tycks inte vara någon fördel i dethär med att skaffa sig en partner. Inte i mitt fall iallafall.

Kanske ska jag testa en ny teknik, den enda teknik jag hittills inte gett mig in på för att jag hatar den.

Tekniken kallar jag för hjälplösa-bimbo-tekniken. Den verkar gå hem.

De flesta blonda bimbos utan något bakom pannbenet verkar ha pojkvän. Man ska tydligen spela vek och inte kunna något, vara smal och snygg men inte veta något för att man ska kunna bli tillsammans med någon. Stämmer det? Mhmm får ta å testa det då å se om det funkar... ett problem bara... Jag kan inte ljuga... och jag är inte smal...

Jag får väl helt enkelt ta å skaffa mig en härlig anorexia, blondera sönder håret, skaffa rosa läppglans och blinka med ögonfransarna tills de gör ont. Om det nu är det som krävs?

Jag vill ju så gärna hitta någon som hittar mig tillbaka.

Jag vill så gärna så gärna så gärna ha någon att tycka om.

Snälla hjälp mig.

 

Ben there, done that

6 augusti 2007 18:33

Såg ett program på TV om singlar. Det värsta som händer en singel är när de blir desperata. Man gör allt för att synas och det leder till oönskade effekter som att man skrämmer bort de vettiga och drar till sig "snusket". "Snusket" uppmärksammar den desperate singelns utmanande klädsel, kroppspråk och de trånande blickarna. "Snusket" gillar korta, fysiska och känslolösa förhållanden dvs engångsligg eller KK.

Var dig själv. Tänk inte på situationen. Ju mer du tänker, ju mer desperat blir du. När du går ut för att träffa folk på diverse tillställningar, se till att klä dig vettigt och inte utmanande. Låt folk lära känna dig för den du är och låt dem komma ihåg ditt söta ansikte istället för din putande bak eller flaxande byst, dem kan du ta fram senare i relationen med lyckat resultat ;)

Hittade en sida som kanske är värd att slänga ett öga på?

http://www.relationer.info/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...