Det har gått tre veckor... Tre och en halv för att vara exakt.

Det har gått ruskigt fort.

För fort.

Just nu undrar jag vart all tid har tagit vägen.

Vad har jag gjort med alla lediga dagar? 

Min semester är slut. Jätteslut och jag saknar den redan.

Det har varit underbart att kunna göra precis vad man vill, när man vill och hur man vill. Nu är man helt plötsligt tillbaka i vardagen. Tillbaka bland tider, måsten och stress. 

Jag har ingen vidare lust med det. Jag vill fortsätta min ledighet. Jag vill vara fri en liten stund till.

Detta var min första semester och det är nästan så att jag önskar att jag aldrig haft någon.

Det är lite som att smaka på något gott en första gång, choklad, glass eller en kyss. När man väl vet vad det är och hur det smakar så vill man liksom inte vara utan det. Men om man inte vet något om det så finns inget att sakna.

Nu känner jag en svag ångest. En ångest som kommer från mina vilsna tankar på vad jag vill och inte vill göra med mitt liv. För vad vill jag egentligen? Vill jag spendera mer tid på hemmet med en kass lön till tack där nerdragningar är vardagsmat och övertid ett måste? Svaret på den frågan har jag kommit underfund med nu under dehär senaste dagarna. Svaret är NEJ!

Jag vill göra något annat nu.

Något som jag tycker om och är intresserad av.

Jag vill göra något där jag får en chans att utveckla mina intressen och migsjälv. Helst av allt skulle jag vilja omvandla något av mina intressen till ett yrke, något man kan leva på.

Det krävs hårt arbete och uppoffringar för att lyckas, jag vet det. Frågan är om jag är redo för det? Redo att ta det steget? 

Den största frågan kvarstår dock. Exakt VAD är det jag vill göra??? Vill jag fotografera? Skriva? Syssla med bild och form? Satsa på sången och musiken?  

Om jag bara visste.

Det enda jag vet är att mitt nuvarnade jobb inte ger mig speciellt mycket tillbaka. Jag är fast i min utveckling känns det som.

Haken, den som gör att det blir svårt att ta sig vidare, är min fasta anställning som jag fått kämpa mig till i sex år. Den betyder mycket för mig och jag är stolt över den. Den är liksom min.

Det är så fruktansvärt frustrerande att vilja göra något helt annat utan att veta vad.

Det känns fruktansvärt frustrerande att gå iväg till jobbet imorgon. Mata samma personer, tvätta samma kläder, känna samma lukter, servera samma smaklösa mat osv... Jag vill inte. Har ingen lust. 

Varför kan jag inte få någon uppenbarelse eller något som liksom kan ge mig en hint om vilken väg jag bör välja och vad jag borde satsa på? 

Kan ingen bestämma åt mig? Göra mina val? Välja mina stigar? 

Svaret på de frågorna är också NEJ!

Ge mig ett tecken!!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...