Omfamnar dina revben och hela dig.

Den tunna späda kroppen utan liv lutar sig mot min.

Lungorna har slutat att arbeta för längesedan, bara skalet är kvar.

Jag var den som visste att din ryggrad krökte sig något precis mellan skulderbladen, det var jag som kände dina ärr utan och innan, det var jag som tystnade när du talade, det var mig du fick.

Håller dig hårdare ju längre bort du färdas.

Drar fingrarna genom håret så som jag gjort så många gånger förr.

Ljuden därinnifrån blir svagare och svagare tills de tystnar helt.

Du var den som värmde mig när kylan kom, det var du som visste allt och ingenting, det var du som alltid återvände, det var dig jag ville ha. 

Tryggheten av att ha dig nära växer inombords, du ska alltid stanna.

När du är framme vid slutet måste du återvända.

Bröstet slutar jobba, din tyngd, ditt väsen förlamar.

Vi var dem som ingen förstod oss på, det var oss de jagade, det var oss de ville ont, det var våran tid de stal och vårat liv de dödade.

När vi båda är så stilla, så vita och så kalla kryper de fram för att se.

De tittar på oss med ögon som söker efter den felande länken.

Ja leta ni, efter det som ni aldrig kommer att finna! 

 

Lakrisalen

10 december 2007 08:02

Så fint du skriver!

http://lakrisal.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...