Ditt inre skiner ut genom ögonen och näsborrarna.

Jag petar lite på dig för att se om du verkligen existerar. För en stund så gör du just det för att sedan dyka ut i rymden och bli ett med ingenting. 

När jag såg dig första gången reste sig de små håren på armarna och hjärtat slutade att slå för ett ögonblick. 

Lugnet som spred sig i kroppen min var en ny känsla och skulle komma att bli ett nytt behov. 

Utan dig och det som var ditt skulle jag aldrig mer ta ett andetag. Aldrig mer.

Att övervintra i din själ utan krav från omvärlden vore som att få leva i en dröm.

Att få vara inuti ditt skal, stänga ögonen och andas i takt med dig vore som att  flyga tyngdlöst över ängar och hav.

Att få slippa vakna i ensamhetens tecken varje morgon med ögon som letar efter annat liv vore som att gå utan sandaler på en solvarm strand i juli.

Varje gång du lämnar tillbaka det som jag lånat ut saknar jag det som skall komma och gå.

Ditt ljus leder mig ibland in på fel stigar, sådana som är mörka och långa, snåriga och svåra.

Jag hittar alltid fram eller ut, iallafall så är det vad jag tror.

På dig törs jag tro, i din kyrka vågar jag be.

På det tunga stengolvet lägger jag ut min egen själ för vem som helst att ta.

Ta i, ta på, ta över, ta bort, ge bort.

Jag är din att ta med som ett stycke snabbmat i en papplåda.

Oerhört uppskattad i stundens hunger men övergiven och försvunnen i den andra stunden. 

Känslorna som blev över där i papplådan slängs bort tillsammans med den röda och vita såsen som blir rosa om man blandar den.

Sedan väntar sopsortering, brännbart avfall till höger, plast till vänster och rosa sås i komposten för oanvändbart gammalt skit som ingen någonsin vill se igen.

När känslor styr hamnar hjärtat i skiten! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...